Ambulanssjuksköterskor träffar dagligen patienter i olika situationer. Varje situation är unik och ställer höga krav på ambulanssjuksköterskans kommunikativa förmåga, både icke-verbalt och verbalt. God kommunikation är en förutsättning för en bra vårdrelation mellan patienten och vårdaren och har visat sig vara en central del för att uppnå personcentrerad vård. Bristande kommunikation i vården är ett av de vanligaste klagomålen från patienter och har visat sig kunna leda till sämre vård, ökade risker för vårdskador samt ökade socioekonomiska kostnader.

Syftet var att identifiera vilka faktorer som enligt patienten upplevs inverka på kommunikationen i mötet med ambulanspersonal prehospitalt.

Metoden som valdes var en litteraturöversikt där sökningar efter vetenskapliga artiklar genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. 16 kvalitativa vetenskapliga studier användes i föreliggande litteraturöversikt efter att de kvalitetssäkrats och analyserats.

I resultatet framkom fyra huvudkategorier som enligt patienten upplevdes inverka på kommunikationen i mötet med ambulanspersonal: Inge trygghet, Bekräftelse, Dialog, Information. Under kategorin Inge trygghet framkom tre subkategorier: Bemötande, Paralingvistiska element samt Empati.

Slutsatsen var att de nyckelfaktorer som enligt patienten upplevdes inverka på kommunikationen med ambulanspersonal var vitala för att möjliggöra personcentrerad vård och ökad patientsäkerhet. Ytterligare forskning inom området är nödvändigt för att säkerställa vilka faktorer som enligt patienten upplevs inverka på kommunikationen i mötet med ambulanspersonal prehospitalt

Ambulance-nurses meet patients on a daily basis in different situations. Every situation is unique and places high demands on the ambulance nurse’s communicative ability, both non- verbally and verbally. Good communication is a prerequisite for a good care relation between patient and carer and has proven to be a central part of achieving person-centered care. Deficient communication in healthcare is one of the most common complaints from patients and has been shown to be able to lead to inadequate care, increased risks of adverse events and also increased socio-economical costs.

The aim was to identify which factors according to the patient are perceived to affect the communication in the encounter with ambulance personnel in the prehospital environment.

The method that was chosen was a literature review where searches for scientific articles were made in the databases Cinahl and PubMed. 16 qualitative scientific studies were used in this literature review after they were quality assured and analyzed.

The results emerged in four main categories which, according to the patient, were perceived to influence the communication in the meeting with ambulance personnel: Provide security, Confirmation, Dialogue, Information. Under the category Provide safety three subcategories emerged: The encounter, Paralinguistic elements and Empathy.

The conclusion was that the key factors, which according to patients were perceived to affect the communication with ambulance personnel were vital in enabling person-centered care and increased patient safety. Further research within this field is necessary to ensure which factors influence on the communication in the encounter with the ambulance personnel in the prehospital environment.