Bakgrund  

Långvarig smärta är smärta som varat längre än tre månader, och utgör ett folkhälsoproblem som medför stora kostnader för samhället. Dessutom har tillståndet hög samsjuklighet vad gäller psykisk ohälsa och påverkar livskvaliteten negativt. Vårdpersonal upplever att de saknar kunskap om långvarig smärta och ser patientgruppen som komplex. De barriärer som finns i vårdandet av patienter med långvarig smärta kan leda till brister i såväl bemötandet som i det personcentrerade förhållningssättet.

Syfte

Syftet var att beskriva hur patienter med långvarig smärta upplever hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande.

Metod

Designen icke-systematisk litteraturöversikt användes för att besvara syftet. Datainsamlingen skedde genom sökning efter artiklar i databaserna CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades innan det slugiltiga urvalet. Resultaten från 15 artiklar analyserades enligt en integrerad analysmetod. Litteraturöversikten utfördes i enlighet med Helsingforsdeklarationen.   

Resultat

Resultatet presenteras i fyra kategorier som beskriver upplevelser kring olika aspekter av bemötande ur patienternas perspektiv. Kategorin om upplevelser av kommunikation handlade om samtalet och informationen från personalen. I kategorin om partnerskapet beskrevs upplevelser av delaktighet, tillit, stöd och kontinuitet. I en kategori beskrevs känslan av att inte vara önskad inom vården som kom från att patienterna kände sig förminskade, missförstådda, ifrågasatta samt övergivna av hälso- och sjukvården. I samma kategori framkom att patienterna kände att de måste agera på ett visst sätt och att det fanns en kunskapsbrist hos personalen. Patienterna hade även en önskan att bli sedda som individer och att bli tagna på allvar, vilket beskrevs i den sista kategorin.

Slutsats

Patienterna hade blandade negativa och positiva upplevelser av hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande. De brister som fanns i bemötandet kan förklaras som en avsaknad av ett personcentrerat förhållningsätt. Möjligen påverkas bemötandet negativt av kunskapsbrist och omedvetna fördomar hos hälso- och sjukvårdpersonalen. Även organisatoriska brister skulle kunna bidra till ett försämrat bemötande av patienter med långvarig smärta.

Background

Long-term pain is pain that has lasted for longer than three months. It is seen as a public health issue and comes at a large cost to Swedish society. The condition also has a high comorbidity especially with psychiatric disease, and a negative impact on quality of life. Health professionals experience that they have a lack of knowledge about long term pain and view the patient group as complex. The barriers that exist in caring for these patients can lead to a lack of person-centered care. 

Aim

The aim was to describe how patients with long-term pain experience their meetings with health professionals.

Method

A non-systematic literature review design was used for this study. The data was collected from two databases, CINAHL and PubMed. A review of the quality of the articles was carried out before the final selection. The results from 15 articles were analysed using an integrated analysis. The literature review was made in accordance with the Declaration of Helsinki. 

Results

The results are presented using four categories describing different aspects of meetings between patients and health professionals. The category relating experiences of communication included conversation with and information from the staff. Within the category about partnership between patients and health professionals, experiences of participation, trust, support, and continuity were described. In one category the patient’s perception of not being wanted in healthcare was described, it came from feelings of being diminished, misunderstood, questioned, and abandoned by the health-care system. It emerged that long-term pain patients felt they must act in a certain way and also that there was a lack of knowledge on the part of the staff. The patients also wanted to be seen as individuals and taken seriously, which was described in the last category.

Conclusions

The patients had both negative and positive experiences of their meetings with health professionals. The shortcomings that existed in the meeting can be explained by a lack of a person-centered approach. It is also possible that meetings are negatively affected by a lack of knowledge and by unconscious prejudices among health professionals. Organizational shortcomings could also be contributing to less successful meetings with patients suffering from long-term pain.