Demens är ett samlingsbegrepp för flertalet kroniska sjukdomar vilka gemensamt påverkar personens kognitiva funktioner i ett successivt progredierande förlopp. Gemensamt är att personens förmåga att kommunicera påverkas. Demenssjukdomarna medför vidare inverkan på den sjukes livssituation, såväl socialt, psykologiskt som fysiologiskt. Symtombilden är beroende av hjärnskadans omfattning såväl som samspelet med omgivningen. Ofta bor personer med demenssjukdom under senare delen av sjukdomsförloppet på ett särskilt boende, där vård och omsorg tillhandahålls.

Syftet med litteraturstudien var att belysa omvårdnadspersonalens erfarenhet av kommunikation med personer med demenssjukdom inom särskilt boende.

Metoden för studien var kvalitativ, med ansats genom en litteraturöversikt, där systematisk sökning genomfördes i databasen PubMed. Femton artiklar inkluderades, kvalitetsgranskades och analyserades via integrerad analys.

Resultatet redovisas via tre kategorier vilka sammanfattar omvårdnadspersonalens erfarenheter av kommunikation med personer med demenssjukdom; ”Organisationers ramar påverkar kommunikationens förutsättningar”, ”Personalens strävan efter strategier i kommunikationen” och ”Kommunikationen medför ömsesidiga konsekvenser”. Resultatet visade att omvårdnadspersonalens förutsättningar att kommunicera med vårdtagarna påverkas av utbildning och organisationers struktur och kultur samt tillgången av tid. Omvårdnadspersonalen strävar efter att tolka vårdtagarnas uttryck korrekt. Då tolkningen är framgångsrik upplevs uttrycken meningsfulla. Strävan efter att skapa och upprätthålla en omvårdnadsmässig relation uttrycks, vilket anses vara en förutsättning för god omvårdnad. Förhållandet mellan förutsättningar och framgångsrik kommunikation skapar positiva eller negativa känslor hos såväl personal som vårdtagare samt inverkar på omvårdnadens kvalitet.

Slutsatsen ifrån litteraturstudien var att omvårdnadspersonalen har insikt i kommunikationens avgörande roll för kvaliteten på omvårdnaden om demenssjuka personer, men saknar ibland förutsättningar för att kunna skapa en relation till, och sedermera en god kommunikation med, vårdtagaren. Personer med demenssjukdom har under sjukdomens progress, även i slutskedet, kvarvarande förmågor att kommunicera.

Dementia is a collective term for several chronic diseases which jointly affect the person's cognitive functions in a successively progressive course. Common is that the person's ability to communicate is affected. The dementia diseases also have an impact on the patient's life situation, both socially, psychologically and physiologically. The symptoms depend on the extent of the brain damage as well as the interaction with the environment. Often people with dementia during the latter part of the disease course live in a nursing home, särskilt boende, where care and attention is provided.

The aim of the literature study was to shed light on the nursing staff's experience of communication with people with dementia in nursing homes.

The study was conducted using a qualitative method as a literature review, where a systematic search was performed in the database PubMed. Fifteen articles were included, quality reviewed and analyzed via integrated analysis.

The results are reported via three categories which summarize the nursing staff's experiences of communication with people with dementia; "Organizations' frameworks affect the conditions of communication", "Staff's pursuit of strategies in communication" and "Communication entails mutual consequences". The results showed that the nursing staff's prerequisites for communicating with people with dementia are affected by the structure and culture of education and organizations, as well as the availability of time. The nursing staff strives to interpret the care recipients' expressions correctly. When the interpretation is successful, the expressions are perceived as meaningful. The effort to create and maintain a nursing relationship is expressed, which is considered a prerequisite for good nursing. The relationship between conditions and successful communication creates positive or negative feelings in both staff and care recipients and affects the quality of care.

The conclusion from the literature study was that the nursing staff has insight into the crucial role of communication for the quality of care for people with dementia, but sometimes lacks the conditions to be able to create a relationship with, and later good communication with, the care recipient. People with dementia have, during the progression of the disease, even in the final stages, remaining abilities to communicate.