Bakgrund  

Svår akut respiratorisk sjukdom [SARS] var en ny typ av atypisk lunginflammation som orsakades av ett coronavirus som tidigare enbart var känt att smittade mellan djur. År 2002 muterade detta virus och började infektera människor. 2000-talets första epidemi drog igång och över 8000 personer konstaterades smittade. Många personer som smittades blev svårt sjuka och behövde söka vård på grund av andningssvårigheter och hypoxi. 

Syfte 

Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av att vårda personer med svår akut respiratorisk sjukdom på sjukhus.

Metod

Den valda metoden för detta arbete var en icke-systematisk litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklar inkluderades. Artiklarna som användes var både kvalitativa och kvantitativa och har kvalitetsgranskats med hjälp av Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag. Insamling av artiklar har gjorts från databaserna Cinahl, PubMed och PsycINFO och analyserades med integrerad dataanalys. 

Resultat

Resultatet visade att sjuksköterskorna upplevde stor stress, rädsla och maktlöshet. Adekvat skyddsutrustning och kunskap om smittan saknades. Sjuksköterskorna hamnade i en situation där de var tvungna att välja att antingen stanna kvar i sin profession eller leta efter arbete med mindre yrkesrisker. Många valde att stanna, detta för att de insåg att det inte fanns någon annan som kunde ta hand om dessa personer.

Slutsats

Trots de psykiska påfrestningarna som drabbade sjuksköterskorna kunde de med stöd av varandra ta sig igenom epidemin. Många kände att de växte i sin roll som sjuksköterska och kunde ta med sig nya lärdomar inför framtiden. Dock kunde stora brister uppdagas i sjukvården och dessa kunskapsluckor behöver fyllas med lärdomar från tidigare epidemier och pandemier inför framtida utbrott. 

Background

Severe acute respiratory syndrome was a new type of atypical pneumonia caused by a coronavirus that previously was known only to spread amongst animals. During late 2002 the virus mutated and started to infect people. The 21st century’s first epidemic began and over 8000 people were confirmed infected with the new disease. A lot of people became severely ill and had to seek medical care due to breathing difficulties and hypoxia.

Aim

The purpose was to shed light on the nurse's experiences of caring for persons with severe acute respiratory syndrome in hospitals.

Method

The chosen method for this paper was a non-systematic literature review in which 15 scientific articles were included. The articles included were both qualitative and quantitative and were quality reviewed with the help of Sophiahemmets University’s assessment tool. The articles were collected using the databases CINAHL, PubMed and PsycINFO and analyzed with an integrated data analysis.

Results

The results show that nurses experienced a high level of stress, fear and powerlessness. There was a lack of adequate protective equipment and knowledge about the disease. The nurses were forced to choose, either to stay in their profession or search for a different occupation with less risk of getting infected. A lot of nurses chose to stay, they realized that there were no one else who could take care of the patients. 

Conclusions

Despite the psychological symptoms that affected the nurses, they realized that they could get through the epidemic with the support of each other. Many nurses felt a growth in their profession and could bring a lot of new knowledge with them for the future. A lack of knowledge was discovered in the healthcare system and there are a lot off lessons to be learned for future epidemic and pandemic outbreaks.