Bakgrund

Anorexia Nervosa och Bulimia Nervosa är två ätstörningar som kan leda till allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser. Individer med dessa sjukdomar döljer för det mesta symtomen i den mån som går, vilket skapar stora mörkertal i samhället och försvårar sjuksköterskans förmåga att identifiera tidiga tecken. Prevalensen av ätstörningar ses öka i dagens samhälle, och sjuksköterskan kan därmed möta dessa patientgrupper i olika former av vårdkontexter. För detta krävs kunskap hos sjuksköterskan kring det omvårdnadsarbete som bedrivs vid dessa sjukdomar.

Syfte

Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa omvårdnadsåtgärder vid Anorexia Nervosa och Bulimia Nervosa.

Metod

I denna litteraturöversikt har datainsamling skett genom databaserna CINAHL och PubMed. Efter noggrann kvalitetsgranskning valdes 15 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ karaktär ut för en integrerad dataanalys.

Resultat

Fyra huvudkategorier som i sin tur bestod av egna underkategorier identifierades. Kategorin samtalet med tillhörande underkategorier första mötet och samtalets viktiga komponenter, kategorin socialt stöd med den terapeutiska alliansen, en svårbehandlad patientgrupp och familjen, kategorin främja hälsosamma vanor med matvanor, fysisk aktivitet och sociala aktiviteter samt kategorin kunskap och utbildning utan tillhörande underkategori.

Slutsats

Krav ställdes på samtalets innehåll och bemötandet önskades vara öppet, empatiskt och kunnigt. Dåliga upplevelser kunde resultera i negativa konsekvenser på tillfrisknandeprocessen. Att skapa en terapeutisk allians med såväl patient som familj lyftes vara av vikt för vårdförloppet, men karaktären av dessa sjukdomar försvårade den terapeutiska alliansen till följd av ambivalens inför viktuppgång och bristande sjukdomsinsikt. Erfarenhet och utbildning identifierades som viktiga faktorer för att kunna upprätthålla auktoritet och samtidigt balansera detta med ett empatiskt bemötande. Sjuksköterskorna ansvarade för att utbilda patienterna i hälsosamma vanor och guida patienten ur dess sociala och emotionella isolering. Ett flertal problematiska områden identifierades, varav bristande kunskap och utbildning hos vårdpersonalen var ett. I syfte att komma åt identifierade problemområden ställs krav på vidare forskning.