SAMMANFATTNING Den äldre populationen ökar i världen samt lever längre vilket medför ökad risk för att drabbas av demenssjukdom. Nio av tio med demenssjukdom upplever någon gång under sjukdomen beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD). Behandlingen av BPSD bör i första hand utgöras av omvårdnadsåtgärder enligt socialstyrelsens riktlinjer. Sjuksköterskor har ett ansvar för att handleda vård- och omsorgspersonal, samt kunna identifiera, planera och följa upp BPSD hos personer boende på vård- och omsorgsboende. Syftet var att beskriva hur omvårdnad kan förebygga och minska verbalt och fysiskt utåtagerande beteende hos personer med demenssjukdom som bor på vård- och omsorgsboende. Som metod valdes en litteraturöversikt. Sökningar gjordes i databaserna PubMed samt Cinahl som genererade 15 vetenskapliga artiklar som inkluderades i denna litteraturöversikt. Materialet analyserades genom en integrerad analys. Resultaten av denna litteraturöversikt visade att det var av vikt att identifiera bakomliggande orsaker som kunde utlösa BPSD, som till exempel otillfredsställda behov, smärta eller miljöfaktorer. Genom att identifiera orsaken kunde individanpassade omvårdnadsåtgärder utformas och därav ökade chansen att lyckas förebygga och minska BPSD med omvårdnad. Resultatet visade även att det fanns faktorer som kunde hindra att omvårdnad gavs vid BPSD i första hand, dessa faktorer kunde vara till exempel låg bemanning eller att personalen hade en större tilltro till läkemedelsbehandling. Faktorer som istället möjliggjorde tillämpningen av att använda omvårdnadsåtgärder som behandling var exempelvis kontinuerlig utbildning och handledning, samt om personalen arbetade med ett personcentrerat förhållningssätt. Denna litteraturöversikts slutsats är att omvårdnad kan förebygga och minska utåtagerande beteende hos personer med demenssjukdom genom analys av bakomliggande orsaker och otillfredsställda behov, därefter planering och individanpassning av omvårdnadsåtgärder. Kontinuerlig utbildning och handledning av vårdoch omsorgspersonalen inom ämnet är en förutsättning för att skapa en värdemässig samsyn och tilltro på effekten hos omvårdnaden och därmed kan risken för slentrianmässig läkemedelsbehandling minska.