Bakgrund  

I Sverige idag finns 835 000 personer som antingen har ett skadligt bruk eller ett beroende av alkohol eller narkotika. Den professionella sjuksköterskan kommer i kontakt med patienter med substansberoende inom alla vårdinstanser. Sjuksköterskans förhållningssätt påverkade den vård och omvårdnad patienten erhöll och bör vara i enlighet med de principer, riktlinjer och skyldigheter professionen har. När detta inte efterföljs kan relationen mellan sjuksköterskan och patienten påverkas negativt. 

Syfte

Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskors attityder i mötet med patienter med substansberoende.

Metod

Studiens design var en litteraturöversikt, där 16 vetenskapliga artiklar inkluderades. De vetenskapliga artiklarna hittades via databassökningen från databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. I enlighet med Friberg (2017) utfördes dataanalysen genom tre steg för att kritiskt granska och ta fram data till resultatet. För att urskilja likheter och skillnader i artiklarna användes en färgkodning. 

Resultat

Resultatet innefattade två huvudkategorier; Negativa attityder och positiva attityder samt två subkategorier till negativa attityder; bristande kunskap och bristande tillit. Sjuksköterskorna i studierna uttryckte att det förkom negativa attityder i mötet med patienter med substansberoende i form av rädsla för fysiskt våld, manipulation, krävande patienter, svåra att behandla och oförutsägbara. Det påvisades även finnas en ömsesidig bristande tillit mellan sjuksköterskan och patienten relaterat till tidigare erfarenheter. Bristande kunskap om behandling och omvårdnad för patientgruppen visade sig leda till att patienterna stigmatiserades. Resultatet visade även att sjuksköterskor med adekvat utbildning, yrkeserfarenhet samt personliga erfarenheter med patientgruppen uppvisade mer positiv attityd.

Slutsats

Det förekom olika attityder från sjuksköterskor i mötet med patienter med substansberoende. De negativa attityderna formades av sociala stigman, samhällets normer, bristande kunskap samt tidigare negativa erfarenheter med patientgruppen. Därav påvisade det sig att utbildning, klinisk arbetserfarenhet och personliga erfarenheter hade en betydande roll för ett mer positivt förhållningssätt gentemot patientgruppen.