Background: Uganda is the third largest refugee-hosting country in the world. The main drivers for the influx of refugees have been the violence and persecution in the Democratic Republic of Congo (DRC) and the instability and starvation in South Sudan. Sexual and gender based violence (SGBV) is more prevalent in fragile settings, and psychosocial support is often delivered to SGBV survivors in order to build resilience. In Uganda, many organisations and health clinics work jointly in the refugee settlements concerning SGBV. To the author’s knowledge, no research has previously been conducted on the response and prevention of SGBV survivors in these refugee settlements.

Aim: The aim of this study was to explore how health care professionals’, and other professions, experience their work with sexual and gender based violence in refugee settlements in Uganda.

Method: This study was of qualitative design, where semi-structured interviews were performed with identified work professionals in Kyangwali settlements and settlements in Adjumani districts in Uganda. Midwifes, clinical officers, social workers, one police officer and one lawyer working with persons exposed to SGBV were interviewed. A total number of 11 interviews were performed and transcribed verbatim. Thematic analysis was used to analyse the findings of the study.

Findings: Teamwork between all sectors in the settlements was identified as an important factor in the prevention and response to SGBV. Midwives were an important part of the team, along with other health care professionals and other professions working in the settlements. The majority of cases referred to a health facility involved cases of rape, defilement and physical violence. However, organisations in the settlements also worked with other forms of SGBV including psychological and emotional violence. Identified challenges included lack of supplies and heavy workload in health facilities, and participants working at organisations in the settlement mentioned how cultural traditions influence the preventative work of SGBV. Because of this, community awareness and information concerning SGBV was important according to the participants.

Conclusion: The work concerning SGBV is multilayered and covers many different interventions. Health professionals face many challenges such as lack of supplies and heavy workload, and the complexity of cultural traditions and patriarchal structures in the society makes the work difficult for organisations in the settlements. It takes time to influence cultural practices and needs special investments by staff familiar with the context. Community Based Psychosocial Support (CBPS) is considered by staff to be an effective way of involving the community itself in the interventions concerning SGBV, to build resilience and to make the refugees own the projects in the communities. Midwifes have an important role in counselling and treating females exposed to SGBV.

Bakgrund: Uganda är det tredje största flyktingmottagande landet i världen. Den stora flyktingströmmen beror bland annat på våld och förföljelse i Demokratiska Republiken Kongo (DRC) och osäkerhet och svält i Sydsudan. Sexuellt och genusbaserat våld (SGBV) är mer förekommande i områden som präglas av osäkerhet, krig och konflikter och psykosocialt stöd är viktigt för personer utsatta för SGBV. I Uganda finns flertalet flyktinganläggningar där olika organisationer och hälsoinrättningar arbetar med SGBV. Till författarens kännedom har inga tidigare studier publicerats kring hur personal från olika sektorer arbetar med SGBV i flyktingläger i Uganda.

Syfte: Studiens syfte var att utforska hur hälso- och sjukvårdspersonal, samt annan personal, upplever deras arbete med sexuellt och genusbaserat våld i flyktingläger i Uganda.

Metod: Studien är av kvalitativ design, där semi-strukturerade intervjuer genomfördes med personal i Kyangwali flyktingläger, samt flyktingläger i regionen Adjumani. Barnmorskor, läkare, socialarbetare, en polis samt en advokat som arbetade med personer som blivit utsatta för SGBV deltog i studien. Totalt intervjuades 11 personer, och intervjuerna transkriberades ord-för-ord. Tematisk innehållsanalys användes för att analysera studiens resultat.

Resultat: Teamarbete identifierades som en viktig aspekt i det förebyggande arbetet kring SGBV, men också i arbetet för att identifiera och hjälpa kvinnor som blivit utsatta för sexuellt och genusbaserat våld. Barnmorskan hade en viktig roll i teamarbetet kring SGBV. Bland hälso- och sjukvårdspersonalen ansågs våldtäkt, sexuellt umgänge med minderårig och fysiskt våld som mest förekommande fall av SGBV på sjukvårdsinrättningar. Organisationer som arbetade i flyktinglägret rapporterade också andra typer av SGBV, såsom exempelvis psykologiskt och känslomässigt våld. Svårigheter såsom otillräckligt med material och mediciner samt hög arbetsbelastning identifierades av hälso- och sjukvårdspersonalen, och deltagare som arbetade på organisationer i flyktinglägret ansåg att kulturella traditioner påverkade arbetet om SGBV. Informationsspridning och utbildning om SGBV i flyktinglägret ansågs därmed som angeläget.

Slutsats: Arbetet kring SGBV är omfattande i ovan nämnda flyktingläger i Uganda. Svårigheter såsom hög arbetsbelastning, otillräckligt med material samt kulturella traditioner och strukturer utmanade ständigt personalen. Att ändra kulturella traditioner tar tid, och kräver specifika åtgärder av personal som har god kännedom om kontexten. Community Based Psychosocial Support (CBPS) anses av personalen som en effektiv metod för att involvera flyktingarna i de projekt som drivs om SGBV. Barnmorskor har en viktig roll i att ge psykosocialt stöd och behandla kvinnor som blivit utsatta för SGBV.