Trenden i Sverige och västvärlden är att vården flyttas från slutenvården och boenden till öppenvård och hemmet, detta gäller framförallt vid livets slut. Hur närstående till patienter i behov av palliativ vård påverkas av detta är ett område av intresse. Att bli anhörigvårdare kan ses som en transition, övergång från en tillvaro till en annan. Närstående till en patient i behov av palliativ vård kan uppleva att ge omvårdnad som en tung börda. Upplevelsen av att inte ha tillfredställande stöd eller tillräckligt med kunskap i omvårdnad är en betydande stressfaktor. Ångest är när kroppens försvarssystem aktiverar en reaktion på̊ någonting som uppfattas som ett hot. Närstående kan uppleva ångest över deras anhörigas sjukdom, annalkande bortgång samt livet efteråt. De kan även uppleva ångest då de undrar över om de själva kommer att klara av att ge omvårdnad, stödja samt trösta deras anhöriga. Beredskap är ett läge där man är förberedd innan en kris för att bättra på resultatet. Det har framställts som ett villkor eller en aktivitet för att på förhand inse eventuella problem, tänka ut möjliga lösningar samt omfattar uppbyggnad av dugligheter.

Syftet var att beskriva och studera stöd- och utbildningsinterventioner, för närstående som ger omvårdnad till anhörig i livets slut och interventionens effekt på ångest och beredskap.

Metoden är en litteraturöversikt där sökningar utfördes i databaserna CINAHL, PubMed samt PsycINFO. I studien analyseras 15 stycken vetenskapliga artiklar publicerade mellan 2006 och 2018. Artiklar med kvantitativ eller mixad metod är inkluderade i litteraturöversikten.

Resultatet visar fyra typer av stöd samt utbildningsinterventioner: psykopedagogisk, kognitiv beteende terapi, utbildande samt stödgivande där majoriteten av interventionerna visade en signifikant ökning av närståendes beredskap i att ge omvårdnad. Dock visar endast ett fåtal av studierna signifikant förbättring av ångest.

Slutsatsen är att litteraturöversikten belyser att stöd samt utbildningsinterventioner ökar närståendes beredskap att ge omvårdnad till anhörig, vilket gav dem trygghet i att fortsätta. Dock framkom det att interventioner inte alltid slutade i signifikant förbättring av ångest. Fortsatt forskning behövs angående lämpligt sätt att implementera intervention, via gruppmöten, enskilda möten, via videotelefon eller information broschyr eller andra sätt. Vidare forskning behövs i ämnet samt vilken typ av intervention som är lämpligast genom att utföra flera Randomiserad kontrollerad studie (RCT).