Hjärtsvikt drabbar många äldre människor och det uppskattas att cirka 200 000 personer i Sverige har hjärtsvikt. Hjärtsvikt orsakas av andra bakomliggande sjukdomar där högt blodtryck och kranskärlssjukdomar är de vanligaste orsakerna. Antal personer som insjuknar i hjärtsvikt ökar successivt i hela världen. Ökningen beror dels på att behandlingen av bakomliggande sjukdomar förbättras och dels på att medellivslängden har ökat. Största ekonomiska bördan ligger på frekventa återinläggningar av patienter med hjärtsvikt.

Forskning har visat att återinläggningar av personer med hjärtsvikt kan minskas med egenvårdsåtgärder. Patienten skall engageras i ett ansvar för sin egenvård i största möjliga grad.

Syftet med detta arbete var att belysa vilka faktorer som påverkar egenvården hos patienter med hjärtsvikt efter utskrivning från sjukhus.

Metoden som valdes var en litteraturstudie för att belysa kunskapsläget inom det valda området. Totalt femton artiklar från två databaser valdes ut, kvalitetsgranskades och analyserades. Resultatet har sammanställts i en matris som redovisas i bilaga.

Resultatet visade att det finns flera faktorer som påverkar egenvården hos patienter med hjärtsvikt efter utskrivning från sjukhus. Faktorerna var uppdelade i tre kategorier: kunskap och patientutbildning, sociodemografiska faktorer och psykosocial ohälsa. Kunskap om sjukdomen och egenvård var den viktigaste faktorn. Utbildningen av patienterna med hjärtsvikt visade sig spela en avgörande roll för att deras egenvårdsprogram fungerade. Det ledde till en större följsamhet till medicinering och andra egenvårdsaktiviteter. Psykosocial ohälsa ledde till en ökad risk för patienter med hjärtsvikt och de hade större problem med att klara av sin egenvård.

Egenvård är en viktig del i behandlingen av hjärtsvikt hos patienterna. Det finns flera faktorer som påverkar egenvård hos personer med hjärtsvikt efter utskrivningen. Sjuksköterskans roll är att ge stöd och främja hälsa via förebyggande åtgärder. Sjuksköterskan bör i sitt arbete ta hänsyn till patienternas utbildningsnivå, ålder och kulturella bakgrund. Rätt åtgärder leder till förbättrad följsamhet till egenvård, högre livskvalitet, minskat dödlighet och färre återinläggningar.