Hjärtsvikt är en sjukdom som drabbar många personer i Sverige. Sjukvårdskostnader för behandling av hjärtsvikt har ökat de senaste åren. Den icke farmakologiska behandlingen består av de livsstilsförändringar personer med hjärtsviktssymtom behöver göra genom symtommonitorering och förändring av riskfaktorer. De personer som har en bra följsamhet till egenvård har lägre risk för återinläggning och lägre mortalitet. Trots denna kunskap har inte mortaliteten gått ner nämnvärt och sjukvårdens metoder att ge stöd till egenvård inte förändrats mycket de senaste åren.

Syftet var att belysa åtgärder och hinder för stöd till egenvård för personer med hjärtsvikt.

Metoden som valdes var en litteraturöversikt för att belysa kunskapsläget utifrån olika stöd för egenvård inom det valda området. Totalt nitton artiklar valdes ut och kvalitetsgranskades och analyserades. Innehållet i artiklarna kategoriserades i åtgärder för stöd av egenvård och screening av hinder för egenvård.

Resultatet av litteraturöversikten visade att olika former av åtgärder till stöd såsom utbildning, coachning och symtommonitorering leder till förbättrad följsamhet till egenvård, högre livskvalitet, ibland minskad dödlighet och färre återinläggningar samt att uppföljning, feedback och reflektion gör personer mer positiva till att ändra sitt egenvårdsbeteende. Att ha en enda åtgärd i form av information och utbildning visade ingen större effekt. Studien visar på att det finns stora kunskapsluckor och hinder hos personer med hjärtsvikt för att en god egenvård ska kunna bedrivas och att det är viktigt att ta reda på dessa hinder.