SAMMANFATTNING

Abort kan vara spontan, eller inducerad som innebär att en abort framkallas. Aborten kan ske antingen medicinskt eller kirurgiskt. Förr i tiden var abort straffbart i Sverige och kunde innebära döden för den som utförde aborten. Den nuvarande svenska abortlagen som trädde i kraft år 1975, ger kvinnan rätt att bestämma fram till vecka 18 + 0. Därefter krävs ett tillstånd från Socialstyrelsen. I Sverige skedde år 2015 ca 38 000 aborter hos kvinnor i åldrarna 15–44. Det flesta aborter sker före graviditetsvecka 12 och kallas då tidig abort. Efter vecka 12 räknas aborten som sen. En oönskad graviditet är globalt sett ett hotande tillstånd för kvinnors hälsa och liv, då aborten utförs illegalt under osäkra förhållanden och av outbildad personal. En halv miljon kvinnor dör varje år i världen i samband med graviditet och förlossning och där hälften dör av konsekvenser efter illegal abort. Det kan finnas många skäl till att en kvinna väljer att genomföra en abort. Några skäl kan vara problem i relationen, försämrad ekonomi, ålder och karriären. Även när det finns missbildningar hos fostret kan det vara en anledning till avbrytande av graviditeten. Oftast handlar det om att kvinnan vill ha ett planerat föräldraskap och beslutet är oftast taget redan vid konstaterad graviditet. Även om kvinnan är säker på sitt beslut kan detta resultera i blandade känslor som lättnad och skuld. Under aborten så ska barnmorskan vara öppen för kvinnans behov och se till att kvinnans önskemål tillgodoses. Barnmorskan ska ha en humanistisk människosyn där kvinnans autonomi, integritet och värdighet respekteras.

Syftet med denna studie var att belysa hur barnmorskor och sjuksköterskor upplever att ge vård till kvinnor som genomgått sen inducerad abort.

En allmän litteraturöversikt genomfördes som metod, med 15 vetenskapliga artiklar som grund vilka besvarade studiens syfte. Dessa artiklar var <10 år gamla, peer-reviewed och hade fått tillstånd från etiska kommittéer. Datainsamling genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO.

Resultatet genererade två stora teman, Upplevelser och erfarenheter i samband med abort och Behov. Barnmorskorna/sjuksköterskorna upplevde det som emotionellt påfrestande att arbeta med abort men upplevde ändå att de gjorde något bra för kvinnan. Detta kunde leda till inre konflikter hos barnmorskan/sjuksköterskan. I arbetet var de professionella och uteslöt egna värderingar. Barnmorskorna/sjuksköterskorna med längre arbetslivserfarenhet fann det enklare att arbeta med abort men stötte ändå på emotionella hinder. I resultatet framkom även att kvinnors abortbeslut stöttades men att abortpersonal fann missnöje i att kvinnor gjorde upprepade aborter. Den svåraste aspekten var hanteringen av fostren och det var framförallt när fostren visade livstecken. Det var lättare att hantera aborten om fostret hade en missbildning som inte var förenat med liv. 

Som slutsats i denna studie framgår att barnmorskorna/sjuksköterskorna upplever i de flesta fall en tung känslomässig börda vid vårdandet av kvinnor som genomgått sen inducerad abort. Trots detta uppgav barnmorskorna/sjuksköterskorna att de kände sig stolta och såg det som ett bidrag för samhället och kvinnan. Barnmorskan bör vara flexibel, lyhörd och se abort som en del av sin profession. Ett stort behov av att prata öppet om sitt arbete med kollegor, bekanta och familjen var ett betydande fynd men även att mer forskning behovs för att tillhandahålla en god och säker abortvård.