Bakgrund 

Sedan första utbrottet av Humant immunbristvirus år 1981 har det skett en utveckling inom såväl kunskap kring diagnosen som behandlingsalternativ. Synen på diagnosen har utvecklats i samhället, dock existerar fortfarande inbitna fördomar som medför stigmatisering, diskriminering och isolering. Detta gör att personer med HIV-diagnos är en sårbar och utsatt patientgrupp, där sjuksköterskans kompetens och förmåga till att ge god omvårdnad är av betydelse. 

Syfte

Syftet med denna studie var att beskriva den upplevda sårbarheten hos patienter med HIVdiagnos och på vilket sätt sjuksköterskan bör tillhandahålla omvårdnad för denna patientgrupp. 

Metod

En litteraturöversikt gjordes baserad på 16 stycken originalartiklar hämtade från elektroniska databaser. Artiklarna berörde personer med HIV-diagnos och deras perspektiv, såväl som sjuksköterskors. De lästa artiklarnas innehåll analyserades där gemensamma teman identifierades, samt tolkades för att skapa en övergripande bild och ett resultat. 

Resultat

Flertalet artiklar visade på att kunskap kring HIV inte enbart minskade rädsla, oro och sårbarhet för personer med HIV-diagnos, utan även påverkade sjuksköterskan i sin yrkesroll. Det framgick att sjuksköterskans förmåga att visa engagemang, kunna ge rådgivning, stöd och information ansågs vara värdefullt av denna patientgrupp. Vidare lyftes att den rådande stigmatiseringen och diskrimineringen var relaterad till brist på kunskap och hade en direkt påverkan på den upplevda sårbarhetens omfattning. 

Slutsats 

Ett holistiskt- samt personcentrerat förhållningssätt från sjuksköterskan bidrog till att öka livskvaliteten och minska sårbarheten hos personer med HIV. Kunskap kring HIV, samt sjuksköterskans tidigare erfarenhet och tillräckligt med resurser var faktorer som ökade känslan av hanterbarhet och meningsfullhet hos denna patientgrupp.