Ungefär 200 000 till 300 000 människor lever med hjärtsvikt i Sverige och antalet ökar ständigt i takt med att befolkningen blir äldre. Ökningen beror dels på att behandlingen av hjärtsvikt förbättrats och att medellivslängden har ökat samt att vården för andra kardiovaskulära sjukdomar förbättrats t ex hjärtinfarkt. Symtomen för hjärtsvikt kan vara påfrestande och påverkar både patienter och deras närstående mer eller mindre under hela sjukdomsförloppet. För att patienterna och deras närstående ska kunna hantera den nya livssituationen behövs stöd av sjuksköterskor. För att som sjuksköterska kunna utöva personcentrerad vård krävs kunskap, planering, handling och uppföljning om patientens livssituation. Det handlar bl a om att skaffa sig kunskap om patientens behov, intressen och livsvanor. Detta eftersom det är viktigt ur ett patientperspektiv att bli sedd som en person och inte som en diagnos.

Syftet var att belysa hur sjuksköterskor kan stödja patienter med hjärtsvikt och deras närstående

.

För denna studie valdes en litteraturöversikt som metod. Artikelsökningarna genomfördes med sökningar i databaserna CINAHL och PubMed. Sexton vetenskapliga artiklar valdes ut, analyserades, kritiskt värderades och sammanställdes. Valda artiklar var genomförda med kvalitativ eller kvantitativ ansats. Analysen genomfördes genom att artiklarnas resultat lästes flera gånger för att upptäcka gemensamma nämnare som ledde fram till tre huvudrubriker med tillhörande underrubriker.

Resultatet visade att sjuksköterskorna stöttade patienterna med hjärtsvikt och deras närstående genom att ge informativt-, emotionellt - och instrumentellt stöd. Informativt stöd innebar att sjuksköterskorna informerade och undervisade patienterna och närstående om sjukdomen. Emotionellt stöd innebar att öka känslan av trygghet både hos patienten och närstående. Instrumentellt stöd innebar att bidra med omvårdnad och främja vikten av kunskap om omvårdnad.

Slutsatsen med denna studie är att sjuksköterskor kan stödja patienter med hjärtsvikt och deras närstående med informativt-, emotionellt- och instrumentellt stöd. Dessutom kunde de bidra med ökad kunskap om hjärtsvikt, egenvård och livskvalitet för patienterna och deras närstående. Detta ledde till att patienterna och deras närstående fick ett ökat välbefinnande och bättre hälsa.