Ett viktigt mål för palliativ vård är att tillgodose patienters och närståendes behov för förbättrad livskvalitet och välbefinnande. Närstående till patienter inom palliativ vård är en utsatt grupp. Att genomgå en sorgeprocess och samtidigt hantera den praktiska vardagen med en sjuk familjemedlem är ofta förenat med stor stress och studier påvisar psykisk och fysisk ohälsa hos närstående till svårt sjuka patienter. Den palliativa vården har ett viktigt ansvar att tillgodose de närståendes behov av stöd och information. Samtidigt kan bristande tillfredsställelse med själva vården också vara en stressfaktor hos närstående och orsaka försämrad livskvalitet och psykisk ohälsa. Närstående är en mångfasetterad grupp med skilda förutsättningar och behov. Då tillfredsställelsen kan skilja sig åt kan den palliativa vården behöva anpassas efter individuella behov såväl hos patienter som hos närstående.

Syftet var att undersöka olika aspekter av tillfredsställelse med vården hos närstående till patienter inom specialiserad palliativ vård, samt om tillfredsställelsen skiljer sig mellan olika grupper av närstående.

För att undersöka och jämföra närståendes tillfredsställelse genomfördes en empirisk icke-experimentell tvärsnittsstudie med en deskriptiv och jämförande design. Totalt deltog 382 närstående till patienter från åtta palliativa specialistenheter inom Region Skåne. Mätinstrumentet FAMCARE-2 användes för att undersöka närståendes tillfredsställelse med den palliativa vården. Utifrån 17 olika frågor skattades tillfredsställelsen från mycket nöjd, nöjd, varken nöjd eller missnöjd, missnöjd till mycket missnöjd. Därutöver inhämtades uppgifter om den närståendes relation till patienten (make/maka/partner, barn, förälder, syskon, vän eller annat) samt uppgifter om tid patienten vårdats inom den specialiserade palliativa vården (< 1 vecka, < 1 månad eller >1 månad). Resultatet sammanställdes deskriptivt och signifikanstestades avseende gruppskillnader i tillfredsställelse.

Resultatet visar att majoriteten av de närstående är tillfredsställda med den palliativa vården då andelen tillfredsställda (”nöjd” eller ”mycket nöjd”) låg mellan 95,5 och 64,7 procent för samtliga frågor. Frågorna som berör den palliativa vårdens värdighet, tillgänglighet samt hur väl symtom/besvär behandlas, visade på störst andel tillfredsställda där mellan 95,5 och 91, 9 procent anser sig vara ”nöjda” eller ”mycket nöjda”. Frågor som berör symtom och besvär samt tillgänglighet visar på signifikanta skillnader mellan någon av de olika undergrupperna. Tillfredsställelsen var högst för make/maka/partner och sjönk i fallande ordning för barn, förälder respektive annat. Tillfredsställelsen vad gäller teamets och läkarens uppmärksamhet av symtom och besvär var även lägre hos närstående till patienter som vårdats mindre än 1 månad jämfört med de som vårdats längre än 1 månad.

Slutsatsen är att närstående till patienter inom specialiserad palliativ vård är i stor utsträckning tillfredsställda med vården. Resultatet ligger i linje med tidigare studier och kan betraktas som en indikation på vårdens kvalitet. Samtidigt skulle resultatet kunna återspegla närståendes låga förväntningar på palliativ vård. Aspekter av tillfredsställelse som berör symtom och besvär samt tillgänglighet visar på skillnader mellan undergrupper av närstående. Närhet till patienten samt olika förutsättningar till delaktighet i vården skulle kunna förklara skillnader i tillfredsställelse utifrån aspekter som berör symtom och besvär.