Bakgrund
Smärta är ett komplext fenomen, ett symtom och en varningssignal om att något är fel. Vanligen uppstår smärta i samband med skada men ibland kommer smärta i samband med en sjukdom. Då vi människor blir allt äldre så ökar också risken att få en cancerdiagnos och därmed cancersmärta. Smärta som orsakas av cancer kan yttra sig på olika sätt beroende på orsak. Vanligtvis uppstår smärtan när sjukdomen är i progress genom behandling eller på grund av den psykiska påfrestning som uppstår. Smärtan är något som skapar lidande för patienterna och sjuksköterskan kan i sin yrkesroll arbeta för att förebygga och lindra lidandet samt smärtan genom god omvårdnad
Syfte
Syftet var att belysa sjuksköterskans omvårdnad av patienter med cancersmärta.
Metod
En allmän litteraturstudie har använts som metod för att besvara studiens syfte. Sökningar efter litteratur har gjorts på databaserna PubMed och CINAHL samt manuellt. Sökningarna har utgått från sökord samt inklusions och exklusionskriterier. Sökningarna har genererat i totalt 17 vetenskapliga forskningsartiklar av både kvalitativ och kvantitativ ansats vilka sedan har sammanställts i ett resultat.
Resultat
Resultatet redovisas i form av tre huvudfynd: sjuksköterskans kunskap inom cancersmärta, sjuksköterskans kommunikation och informationsöverföring samt smärtskattningens betydelse. Det framgick av resultatet att en ökad kunskapsnivå inom cancersmärta hos sjuksköterskor behövde utvecklas samt förbättras. Sjuksköterskans kommunikation och information med patienten samt med det interprofessionella teamet ansågs viktig för att öka vårdkvalitén. De smärtskattningsverktyg som finns att tillgå tar inte hänsyn till alla smärttyper inom cancersmärta.
Slutsats
Smärtundervisningen bör få en större plats i sjuksköterskans grundutbildning. Bemötandet och kommunikationen ansågs viktigast för patienten och kan förbättras. Sjuksköterskans kommunikation med det interprofessionella teamet är avgörande för att patientens alla behov och önskemål ska kunna tillgodoses. Information om smärtans uppkomst, diagnos och behandlingsmöjligheter ska inge trygghet hos patienten. Evidensbaserade smärtskattningssystem bör utvecklas och användas i högre utsträckning samt på ett konsekvent sätt.