Uppskattningsvis har 2- 300 000 svenskar hjärtsvikt, vilket innebär att det är en av de vanligaste diagnoserna inom sjukvården. Hjärtsvikt är något som ökar i Sverige och med stigande ålder, samt att sjukdomen påverkar hela livet för den personen som drabbas. Hjärtsvikt gör det svårt för den vårdsökande personen att fortsätta livet likt tidigare innan sjukdomsdebuten. Livskvaliteten påverkas av individens fysiska och psykiska ohälsa, grad av oberoende samt sociala förhållanden och händelser i omgivningen. Därför är det viktigt att sjuksköterskor stödjer patienten och dess närstående med egenvården i det palliativa skedet så mycket det är möjligt. Detta för att bevara patientens autonomi i syfte att öka livskvalitén.

Syftet var att beskriva vården för patienter med hjärtsvikt i NYHA – klass III – IV och deras upplevda livskvalitet.

Som metod för denna studie valdes en litteraturöversikt och 15 artiklar inom ämnesområdet valdes. Resultaten av artiklarna analyserades och delas in i olika områden och fördelades under huvudrubrikerna: symtombörda vid svår hjärtsvikt och i livets slutskede, autonomi, emotionella svårigheter, behovet av stöd för patienter med svår hjärtsvikt i livets slutskede och upplevelse av behandlingen. Underrubriker skapades där fakta om faktorer som påverkade livskvaliteten för patienter med svår hjärtsvikt och vård i livets slutskede samlades under. En kort sammanfattning av artiklarnas resultat presenterades i en matris.

Resultatet visade bl.a. att hjärtsvikten påverkade patienterna på många olika sätt vilket påverkade deras livskvalitet negativt. Deras sömn påverkades av att de hade dyspné när de låg ner och diuretika orsakade täta trängningar. De hade också smärta som var svår att hantera och kände sig deprimerade. Tröttheten gjorde att de tappade livsgnistan och orken att delta i sociala aktiviteter. En följd av detta utanförskap upplevdes bidra till ensamhet och isolering. Patienterna kunde inte längre utföra egenvården i samma utsträckning som tidigare vilket upplevdes som frustrerande. De upplevde en känsla av att vara värdelösa och därför var det sociala stödet viktigt och hade en god inverkan på livskvaliteten.

Slutsatsen är att patienter med hjärtsvikt i NYHA-klass III-IV hade många svåra symtom som påverkade deras livskvalitet negativt. Sjuksköterskorna hade en viktig roll i att stödja patienterna att minska besvären med symtomen för att klara egenvården och på så sätt öka livskvalitén. Det finns ett stort behov av att utveckla den palliativa vården för patienter med svår hjärtsvikt i livets slutskede.