Myocardial Infarction with Non-Obstructive Coronary Arteries (MINOCA) är en arbetsdiagnos för patienter som söker med liknande symtom som vid akut koronart syndrom, EKG-förändringar samt troponinsläpp men utan att uppvisa signifikanta förträningar på kranskärlsröntgen som kan förklara patienternas symtom och kliniska fynd. Underliggande tillstånd kan vara alltifrån Takotsubo Syndrom (TS), myokardit, hjärtinfarkt till att inte kunna klarlägga bakomliggande orsak. Då entydig evidensbaserad forskning saknas kring denna patientgrupp finns således stora kunskapsluckor för hur vården ska samverka, inte minst vilka omvårdnadsåtgärder som specifikt behövs för dessa patienter. Enstaka studier har visat att ångest och depression återfinns i större grad hos patienter med MINOCA, vilket stimulerar till vidare forskning i ämnet. Om en riskgrupp kan identifieras i form av ångest eller depression, kan dessa patienter fångas upp och specifika omvårdnadsåtgärder utarbetas.

Syftet med denna studie var att undersöka förekomst samt nivå av ångest och depression hos patienter som drabbas av MINOCA, vid insjuknandet och 12 månader efter diagnostisering.

En kvantitativ forskningsansats med en icke-experimentell design användes och genomfördes med en prospektiv kohortstudie. Datainsamlingen utfördes med hjälp av Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS), där deltagarna besvarade HADS-enkäten vid två upprepade tillfällen, vid insjuknande och 12 månader efter diagnostisering. Totalt skattade 127 deltagare sin grad av ångest och depression vid baseline och 67 deltagare efter 12 månader. Endast de deltagare som hade två uppföljande svarsvärden på HADS jämfördes över tid.

Resultaten visade att vid insjuknandet sågs en signifikant lindrig till måttlig grad av ångest hos MINOCA-gruppen. Det var framförallt de patienter som drabbats av TS som uppvisade höga självskattningsvärden på HADS-A. Dessa patienter hade även kvarstående högt värde 12 månader efter diagnostisering. Däremot sågs ingen signifikant ökad grad av depression vid start eller efter 12 månader hos patienter med MINOCA. För patienter med hjärtinfarkt specifikt sågs lägre självskattningsvärden (ej signifikant) jämfört med övriga patienter.

Denna studie, i likhet med andra studier, visar att många patienter som drabbas av MINOCA har en lindring till måttlig förekomst av ångest vid insjuknande. Det var framförallt de patienter som diagnostiseras med TS som skattade högst på HADS-A, både vid insjuknande och 12 månader efter diagnostisering. Resultatet indikerar att sjuksköterskor behöver utarbeta rutiner kring omhändertagandet av denna patientgrupp. Genom personcentrerad vård kan sjuksköterskor identifiera och uppmärksamma tecken på ångest eller nedstämdhet och stötta patienten. Sjuksköterskan kan också samla teamet kring patienten för att på bästa sätt identifiera och fånga upp faktorer som kan stärka patienten till förbättrat mående. Vidare forskning behövs för implementering av evidensbaserade åtgärder i vårdens dagliga arbete.