The ambulance nurses must in their professional role know how to asses, treat and transport patients in a correct and safe manner to the hospital. The prehospital specialist nurse is expected to master several tasks which include an increased safety awareness both for themselves and for their patient. An ambulance differs from other emergency vehicles in traffic as it is expected to be capable of transporting acutely sick or ill patient in need of advanced medical care. Today's ambulance vehicles are larger in size and contain more medical equipment than their predecessors. The care space is the ambulance nurses´ main workplace which sometimes is shared with additional specialist staff or related kin to the patient. In previous studies the ambulance staff's own thoughts and experiences are not described in any great extent, the focus has been towards ambulance-related injury events occurred in traffic and what external factors that were present.

The aim was to illustrate the ambulance nurses´ experiences of nursing interventions in the ambulance care space during patient transport.

The method used was an interview study with a descriptive design. Data collection took place through seven semi-structured interviews from ambulance nurses in central Sweden. The interviews were then analyzed according to a manifest content analysis.

Four main categories emerged in the result; restrictive and preventive care space, preventative transport measures, risky and risk-taking care and barriers to securing cargo.The design of the ambulance care space showed that the provider seat limited access to patient and equipment and that certain procedures were impossible to carry out while wearing seatbelt. Preventative transport measures, cooperation within the ambulance crew and that with others accompanying were considered to increase the general safety onboard. A form of risk-taking care was undertaken if the patient’s status was unstable or critical; a recurrent example of this were in nauseated patients or during cardiopulmonary resuscitation while in transport. All ambulance nurses agreed that these situations inparticular led to managing the patient while unbelted. The lack of adequate cargo securing methods resulted in improvised anchoring and sometimes loose objects in the ambulancecare space. Particularly worrying was the intensive care transports according to themajority of the ambulance nurses. It was also emphasized that part of the ambulance’s existing equipment was not adapted to patients with divergent small or large body sizes which resulted in inadequate fixation and anchoring.

The conclusion was that patient safety emanated from the care space design and the ambulance nurse's physical ability to perform ergonomic as well as uncomfortable tasks during transport. Furthermore, work experience and competence were important for interventions to be possible and that they were implemented at the right time. Clinical experience and skill level were a prerequisite for safe care and essential for prehospital development work. The ambulance equipment was in many respects not modular and, due to the lack of degree of adaptability, there was a calculating risk-taking behavior by the prehospital staff. Through a self-sacrificing behavior of the ambulance nurse, the care quality was considered to increase in some respects while decreasing in others. The overall approach described was that prehospital challenges was to be solved with whatever means available and on the basis of the altruistic approach to put patients’ needs first.

Bakgrund: Cirka 56 miljoner aborter görs varje år i världen, en del av dessa aborter genomförs sent i graviditeten. Anledningarna är i många fall fostermissbildningar men även andra orsaker förekommer. Abortmetoden vid detta stadium är medicinsk abort. Relationen som patienten får med vårdpersonalen influerar starkt patientens upplevelse och det faller inom sjuksköterskans profession att göra denna så positiv och anpassad efter patienten som möjligt. Att skapa en tydlig bild av hur patienter upplever en sen abort innebär en möjlighet för vårdpersonal att ge en mer anpassad vård.

Syfte: Syftet med studien var att sammanfatta den befintliga forskningen om kvinnors upplevelser av att genomgå en sen abort.

Metod: En allmän litteraturöversikt valdes där 15 artiklar användes och genomgick en integrerad analys. Artikelsökningen genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. De inkluderade artiklarna sammanställdes i en matristabell.

Resultat: Resultatet visade på 3 huvudkategorier: lidande, positiva aspekter och behovet av stöd. Fortsättningsvis identifierades subkategorier.

Slutsats: Det som framkom av studien var att kvinnor som genomgår en sen abort upplever lidande i form av fysisk och emotionell smärta. Den emotionella smärtan ledde till att kvinnor isolerade sig för att undvika att bli påminda om upplevelsen. Kvinnor kunde också uppleva känslor av empowerment för att de hanterat en svår situation. Att få stöd från anhöriga och vårdpersonal var för många mycket viktigt. Tydliga brister i informationsöverföringen mellan vårdpersonal och patienterna identifierades. Detta hade en tydlig negativ effekt på kvinnorna.

Bakgrund

Typ 2-diabetes är en komplex sjukdom där patienten behöver god kunskap och egen förmåga att hantera sjukdomen. Typ 2-diabetes kan leda till allvarliga komplikationer som ökar risken för hjärt-och kärlsjukdom och skador på njurar samt nervskador. Riskfaktorer för att utveckla sjukdomen är bland annat metabolt syndrom, övervikt, hereditet och psykosociala faktorer. Behandlingen vid typ 2-diabetes består i första hand av egenvård och livsstilsförändringar vilket innebär stora utmaningar för individen.

Syfte

Syftet var att beskriva faktorer som främjar egenvård och livsstilsförändringar hos individer med typ 2-diabetes mellitus.

Metod

En litteraturöversikt genomfördes med databassökning i PubMed och CINAHL. Studien inkluderade 15 artiklar med kvantitativa och kvalitativ studiedesign. Artiklarna kvalitétsgranskades utifrån Sophiahemmet högskolas bedömningsunderlag och sammanställdes i en matris. Analysen av resultatet genomfördes med inspiration av en integrerad analys.

Resultat

Resultatet presenterades i fyra huvudteman: patientutbildning, mötet med sjuksköterska, socialt stöd och psykosociala faktorer. Individanpassad utbildning, att skapa en tillitsfull relation mellan sjuksköterska och individ, ökad kunskap i egenvård samt olika typer av utbildningsprogram bidrog till förbättrad egenvård och förmåga att genomföra livsstilsförändringar för individer med typ 2-diabetes. Stöd från familj, närstående och stödgruppen visade sig vara betydelsefullt och ledde till ett förbättrat egenvårdbeteende genom ökad self-efficacy. Genom att anpassa utbildningen efter patientens kulturella bakgrund ökade patientens kunskaper att hantera sin sjukdom. Egenvården och livsstilsförändringar är ofta förenat med svårigheter för patienten och leder till ett ökat behov av stöd från sjuksköterska, familj och den social miljön.

Slutsats

Att leva med typ 2-diabetes är en livslång sjukdom där patienten bör erbjudas regelbunden kontakt med sjuksköterska som kan erhålla individanpassat stöd och patientutbildning för att underlätta egenvård och livsstilsförändringar för patienten. Att involvera anhöriga och stödgrupper i omvårdnaden premieras då deras stöd främjar individens förmåga att fullfölja egenvården.

Bakgrund

Nålstick av olika slag är vanligt förekommande procedurer inom hälso- och sjukvården och kan orsaka lidande hos personer som upplever stickrädsla. Sjuksköterskans ansvar är bland annat att lindra lidande. Eftersom att alla personer är unika och upplever lidande på olika sätt behöver sjuksköterskan arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt och inneha en bred kunskapsgrund för att lindra lidande vid stickrädsla.

Syfte

Syftet var att belysa lindrande åtgärder vid stickrädsla.

Metod

En litteraturöversikt har genomförts och resultatet är baserat på 18 vetenskapliga artiklar med kvantitativ- och kvalitativ design från de elektroniska databaserna PubMed och CINAHL. De inkluderade artiklarna har granskats och analyserats genom integrerad analys.

Resultat

Flera lindrande åtgärder vid stickrädsla kunde identifieras. Utifrån de funna åtgärderna delades resultatet in i två kategorier, icke farmakologiska åtgärder och farmakologiska åtgärder. Några av huvudfynden i resultatet som kunde reducera smärta och oro vid stickrädsla var sjuksköterskans goda bemötande, applicera kyla, värme eller tryck samt rogivande och distraherande metoder. Även farmakologiska metoder kan verka lugnande och smärtlindrande vid nålprocedurer.

Slutsats

Fynden i den här litteraturöversikten visar ett samband mellan smärta och oro hos personer med stickrädsla. Resultatet påvisar lindrande åtgärder som antingen lindrar oro eller smärta. Även att minskad smärta leder till minskad oro och att minskad oro leder till minskad smärta. Flertalet av de funna lindrande åtgärderna är ekonomiskt förmånliga och lättillgängliga för vårdgivare. De icke farmakologiska åtgärderna är mer lättillgängliga för sjuksköterskan. Slutligen är sjuksköterskans personcentrerade bemötande och respekt för patientens autonomi av vikt vid mötet med en person med stickrädsla. 

Bakgrund

Omvårdnadens huvudsakliga mål är hälsa. Det humanistiska perspektivet beskriver hälsa som helhet bestående av kropp, själ och ande. En holistisk hälsosyn är Antonovskys Känsla Av Sammanhang (KASAM). Sjuksköterskan ska främja hälsa och förhindra risker för ohälsa. Psykisk ohälsa ökar bland ungdomar och en form av psykisk ohälsa är olika ätstörningar. Ätstörningar är ett avvikande ätbeteende eller ett beteende att ständigt kontrollera sin vikt. Ungdomar i tonåren är i en ålder där osäkerhet på sig själv växer fram, vilket kan förhöja risken att bli sjuk i en ätstörning.

Syfte

Syftet var att sammanställa forskning av sjuksköterskans preventiva och hälsofrämjande åtgärder hos ungdomar med eller i risk för ätstörning.

Metod

Metoden var en litteraturöversikt. Inkluderade artiklar handlade om ungdomar som antingen är diagnostiserade eller i risk att utveckla en ätstörning. Datainsamlingen skedde från databaserna CINAHL Complete, PubMed samt PsycINFO. De 16 inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades. Data analyserades genom en integrerad analysmetod. Forskningsetiska överväganden tillämpades.

Resultat

Resultatet visade att prevention, stöd samt övervakning vid måltidssituationer, att stegvis återge ansvar, involvering av andra patienter och föräldrar, bibehålla och skapa social kompetens samt en god vårdrelation är viktiga hälsofrämjande åtgärder för ungdomar med ätstörningar.

Slutsats

Sjuksköterskan kan förhindra insjuknande genom anpassad utbildning till ungdomar samt att vara uppmärksam under regelbundna hälsoundersökningar. För att främja hälsa hos ungdomar med ätstörning krävs det att sjuksköterskan från början övertar ansvar över exempelvis måltidssituationen. En god, välfungerande och empatisk relation mellan sjuksköterska och patient är avgörande för patientens tillfrisknande. Återfall bör förebyggas genom att delge egenvårdsstrategier samt hålla kontakt med patienten.

SAMMANFATTNING: Bakgrund: Anorexia nervosa är en psykisk sjukdom som ofta debuterar under tonåren med en fixering kring vikten vilket orsakar ett stort lidande. Sjukdomen är komplex att behandla och det krävs ofta kombinerade insatser från vården. Forskningen betonar vikten av att patienterna har tillräckligt med sjukdomsinsikt för att vara mottagliga till att få hjälp och stöd från vårdgivarna.

Syfte: Syftet var att belysa erfarenheter av stöd hos patienter som lider av anorexia nervosa.

Metod: Metoden var en litteraturöversikt där databassökningar genomfördes i CINAHL, PubMed och PsycINFO. Studien inkluderade 17 vetenskapliga artiklar varav tio kvalitativa, fyra mixad metod och tre kvantitativa. De inkluderade artiklarna sammanfattades i Sophiahemmets högskolas matris och en integrerad analysmetod användes.

Resultat: Stödet under behandlingen och vården av patienter med anorexia nervosa var en betydande faktor för att patienterna skulle känna motivation och tilltro till behandlingsprocessen. För att uppnå detta var det viktigt att vårdgivaren besatt tillräckligt med kunskap och erfarenhet av att behandla och stödja patienterna. Både patientens egen motivation och vårdgivarens roll var viktiga faktorer i processen mot ett tillfrisknande.

Slutsats: Vårdgivarnas tidigare erfarenheter och kunskaper av att behandla denna patientgrupp är avgörande för att de aktivt ska delta i sin behandling. Det är en stor utmaning för vården att lyckas stärka den egna motivationen hos patienterna att vilja tillfriskna vilket förutsätter att vårdgivarna förmår att motivera till förändringar av patienternas beteende och tankemönster. Genom en ökad förståelse och respekt för patienternas perspektiv kan vården utforma och anpassa stödinsatser för att arbeta både proaktivt och för att hjälpa patienterna att uppnå ett tillfrisknande på lång sikt.

Bakgrund

Trycksår är ett välkänt problem inom hälso- och sjukvården. Det orsakar lidande för patienten, komplikationer och längre vårdtider samt stora kostnader för samhället och hälso- och sjukvården. Trots att det förebyggande arbetet förbättras och ny forskning presenteras minskar inte förekomsten av trycksår. Det är sjuksköterskans professionella ansvar att arbeta förebyggande mot trycksår för att minska patientens lidande. Arbetet bör vara evidensbaserat och bygga på den senaste forskningen.

Syfte

Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder som förebygger trycksår.

Metod

Som metod för studien valdes litteraturöversikt. Sökningar utfördes i databaserna CINAHL Complete och PubMed och resulterade i tio vetenskapliga artiklar. Därefter utfördes manuella sökningar vilket resulterade i ytterligare fem vetenskapliga artiklar. Varje artikel kvalitetsgranskades och dataanalysen gjordes som en integrerad analys.

Resultat

Resultatet visade att trycksårsprevention kan utföras genom tryckavlastning och hudfrämjande åtgärder, gärna i kombination med varandra. Åtgärderna som identifierades var luftmadrasser, skumförband, syntetiska silkesliknande textilier, hyperoxiderade fettsyror, Aloe Vera gel, speciell tejp för nasogastrisk sond, en digital patientburen sensor för vändningar, utbildning och preventionsprogram, vilka alla minskade uppkomsten av trycksår.

Slutsats

Förebyggande åtgärder bör användas i kombination med varandra, gärna i ett preventionsprogram. Studiens resultat tyder på att åtgärderna i de befintliga riktlinjerna fortfarande är aktuella, men att det även finns andra åtgärder som behöver studeras ytterligare och eventuellt inkluderas i riktlinjerna i framtiden. Genom utbildning av personalen och användningen av evidensbaserade åtgärder kan förekomsten av trycksår på sjukhus minskas vilket minskar lidande för patienten och kostnaden för hälso- och sjukvården.

Sverige ligger i framkant inom prehospital sjukvård med goda resurser för att kunna ge adekvat vård genom denna del av vårdkedjan. Sjuksköterskan skall besitta kunskap och utföra bedömning, rådgivning, prioritering samt åtgärder på plats under sjuktransport och överlämnande till mottagande slutenvård. Överrapporteringen består av tre delar, ett fysiskt, verbalt och skriftligt överlämnande.

Syftet var att beskriva betydelsen av överrapportering mellan ambulanssjuksköterska till sjuksköterska på akutmottagning.

Litteraturstudie valdes som metod. Artikelsökningen genomfördes i databaserna PubMed och Cinahl samt genom manuellsökning. Totalt inkluderades tio vetenskapliga artiklar i resultatet. Artiklarna var både kvalitativa och kvantitativa.

Resultatet redovisas två kategorier som framkom under dataanalyser: Vad som kan underlätta överrapportering och Vad som kan komplicera överrapporteringen. I dessa kategorier framkommer det bland annat att samarbete underlättar överrapportering samt de som kan komplicera överrapporteringen kan bland annat vara stress och tidspress.

Slutsatsen var att samarbete är en stor faktor till att överrapporteringarna skall uppnå hög kvalité. En annan faktor är att utveckla tekniska hjälpmedel för att undvika informationsbortfall eller missuppfattad information. Detta säkerställer kvalitén på överrapporteringarna mellan ambulanspersonal och akutmottagningens personal.

SAMMANFATTNING

Bakgrund

Sjuksköterskor möter regelbundet patienter som befinner sig i akuta krissituationer, vilket är ett naturligt tillstånd i svåra lägen. För att identifiera och ge möjlighet att lindra patienters lidande i dessa situationer samt stödja patienter i en konstruktiv återhämtning, har sjuksköterskor ett betydelsefullt ansvar. Insikt i krisprocesser, sorgbearbetning, Dual-Process Theory samt klinisk definition av lidande kan då vara ett viktigt stöd. Detta då lindring av lidande är ett av sjuksköterskors fundamentala ansvarsområden.

Syfte

Syftet var att belysa sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att möta patienter i akuta kristillstånd.

Metod

Studien utfördes som en litteraturöversikt. Datainsamlingen utgick från databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Totalt inkluderades 16 vetenskapliga artiklar, varav 13 med kvalitativa och tre med kvantitativa ansatser. Dessa redovisades i en matris och i löpande text med en efterföljande integrerad analys.

Resultat

Efter analys av resultaten identifierades tre kategorier. ”Kunskaper och erfarenheter” skildrade sjuksköterskors brist på kunskap inom krishantering samt värdet av erfarenheter. ”Utmanande omvårdnadsarbete” beskrev sjuksköterskors utmanande yrkesroll i krissituationer. ”Sjuksköterskors hanteringsstrategier” belyste självinsikt, självreflektion, stöd samt hanteringsförmåga.

Slutsats

Kunskapsbrist i krishantering och behov av mer utbildning upplevdes hos sjuksköterskor. Med rätt kunskap kan patienters behov mötas i akuta kriser och onödigt lidande undvikas, vilket kan resultera i lägre vårdkostnader. Sjuksköterskerollen ansågs betydelsefull för krisens utveckling och bör präglas av närvaro, lyhördhet, empati och existentiell reflektion. Omvårdnadsarbetet upplevdes utmanande utifrån patienter och anhörigas krav, samt ett integrerat teamarbete, vilket blir avgörande i krissituationer. Behovet av emotionell vård var omfattande och vårdlidande uppstod genom olika livsvärldsperspektiv hos sjuksköterska och patient.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom där antalet drabbade ökar varje år. Sjukdomen innebär livslång behandling och det krävs kontinuerligt engagemang från den som lever med sjukdomen. Det ställs höga krav på att dessa personer ska kunna sköta sin vård självständigt. För att ha den möjligheten krävs en kunskap om sjukdomen men även basal förståelse hur kost, motion, stress och infektioner påverkar kroppen. Med hjälp av förändrad livsstil, såsom hälsosam kost, regelbunden motion och avhållsamhet från tobak kan komplikationer från sjukdomen lindras och fördröjas. Genom att låta patienten vara delaktig i behandlingen och få lyfta fram egna omvårdnadsmål kan patienten få ökad kontroll över sjukdomen.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva vad som påverkar patientens följsamhet till egenvård och livsstilsförändringar vid Diabetes Mellitus typ 2.

Metod: En allmän litteraturöversikt där 16 artiklar av antingen kvalitativ eller kvantitativ design har inkluderats i resultatet. Databaserna PubMed och CINAHL användes för att söka artiklar. Artiklarna har kvalitetsgranskats och en integrerad analys genomfördes för att sammanställa resultatet.

Resultat: Tre huvudkategorier framkom där utbildning, patientens attityd och ålder visade sig ha påverkat följsamheten antingen positivt eller negativt.

Slutsats: Det framkom att sjuksköterskans professionella ansvar var betydande på så sätt att ett personcentrerat förhållningssätt kunde främja följsamheten. Detta skapade ökat förtroende och tillit som i sin tur ökade följsamheten till egenvård. Därför är det viktigt som hälso- och sjukvårdspersonal att arbeta med ett personcentrerat förhållningssätt.

Bakgrund: Palliativ vård vilar på fyra hörnstenar, varav en är närståendestöd. Det kan vara en omvälvande och påfrestande process att som närstående vara en del av palliativ vård då situationen ofta kantas av oro, ångest, rädsla och isolering. Tankar och känslor som uppkommer under vårdtiden ska hanteras samtidigt som vardagslivet fortsätter. Ett bristande stöd till närstående kan leda till negativa psykologiska konsekvenser som ångest, depression och komplicerad sorg.

Syfte: Syftet med studien var att belysa närståendes upplevda behov av stöd i palliativ vård.

Metod: Litteraturöversikten baserades på 15 vetenskapliga artiklar. Sökningar efter relevanta studier utfördes i databaserna PubMed, PsycINFO samt CINAHL. Inkluderade artiklar genomgick en kvalitetsgranskning efter Sophiahemmets bedömningsmall och analyserades med hjälp av Kristenssons (2014) integrerade analys.

Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier; “stöd genom information”, “stöd genom professionellt bemötande”, “stöd genom vårdandet” samt “gemenskap och existentiellt stöd”. Det ansågs vara viktigt för närstående med information och kommunikation, att bli sedd och uppmärksammad av vårdpersonal och att bli bemött med respekt. Koordinerad och kontinuerlig vård ansågs även vara av vikt.

Slutsats: Närstående i palliativ vård är i behov av socialt stöd i form av informativt, emotionellt och instrumentellt stöd från vårdpersonal. När vårdpersonal bidrar med adekvat socialt stöd blir situationen för närstående mer begriplig, hanterbar och meningsfull. Det kan resultera i att närståendes förmåga att hantera utmaningar i samband med palliativ vård stärks. Riktlinjer som finns för stöd till närstående i palliativ vård idag överensstämmer med resultatet i denna litteraturöversikt. Viktigt är att dessa riktlinjer följs i praktiken.

Bakgrund I Sverige lever cirka 54 procent av den vuxna befolkningen med långvarig smärta. Det behandlas idag med kombinationer av olika metoder, bland annat farmakologisk behandling tillsammans med till exempel mindfulness och fysisk aktivitet. En del vårdpersonal ställer sig frågande till om patienters smärtintensitet stämmer överens med det de påstår. Enligt Travelbees omvårdnadsteori har sjuksköterskans bemötande gentemot patienter stor betydelse, framförallt i smärtvården.

Syfte Studiens syfte var att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av vårdpersonalens bemötande vid långvarig smärta.

Metod Litteraturöversikt med 15 inkluderade vetenskapliga artiklar genomfördes. Tretton artiklar var av kvalitativ studiedesign och två var av kvantitativ studiedesign. Integrerad analysmetod användes och artiklarna sammanfattades i Sophiahemmet Högskolas matris.

Resultat Resultatet kategoriserades och redovisades under fyra rubriker. Dessa var Brist på bekräftelse från vårdpersonal, Önskan om att bli betraktad som en individ, Brist på engagemang från vårdpersonal och Organisatoriska faktorer. En övervägande majoritet av patienterna hade negativa upplevelser av bemötande men även positiva erfarenheter beskrevs. Den förstnämnda kategorin omfattade samtliga artiklar och beskrev upplevelser av att bli misstrodd av vårdpersonalen. I andra kategorier framkom erfarenheter av att bli sedd som sin diagnos istället för en individ samt bristande engagemang från vårdpersonal. Väntetiden hade också betydelse för hur bemötandet upplevdes. Det förekom patienter som var nöjda med bemötandet.

Slutsats Patienterna upplever brister i vårdpersonalens bemötande vilket påverkar upplevelsen av vården negativt. Patienterna efterfrågar större involvering i sin egen vård och ett personcentrerat förhållningssätt. Att bli lyssnad på och få sin långvariga smärta bekräftad framkom som viktiga faktorer.

Bakgrund: Hypertoni, högt blodtryck, är idag en modern folksjukdom på grund av att det råder en ofullständig behandling av sjukdomstillståndet. Det höga blodtrycket blir dessutom allt svårare att behandla på grund av de levnadsvanor och den livsstil människor har idag. Det är därför viktigt att patienter erbjuds en effektiv behandling, som medför en minskad risk att förvärra tillståndet och utveckla allvarliga kardiovaskulära sjukdomar.

Syfte: Syftet var att beskriva hur sjuksköterskan kan främja hälsa med livsstilsförändringar vid hypertoni.

Metod: En litteraturöversikt genomfördes med databassökningar i CINAHL Complete och PubMed. 15 artiklar inkluderades i resultatet. Artiklarna kvalitetsgranskades, sammanställdes i en matris och analyserades med hjälp av en integrerad analys.

Resultat: Resultatet redovisades utifrån sex teman: sjuksköterskans kompetensutveckling, patientutbildning, strategier för ökad empowerment hos patienten, motiverande samtal, det multiprofessionella teamet samt avslappningsmetoder. För att främja hälsa visade resultatet att sjuksköterskans kompetens bör utvecklas. Strategier för ökad empowerment och motiverande samtal är viktigt och sjuksköterskans arbetet ska vara personcentrerat. Sjuksköterskan bör samarbeta med andra professioner och lägga vikt på patientutbildning. Avslappningsmetoder kan erbjudas som alternativ till farmakologiska behandlingar.

Slutsats: De huvudsakliga fynd som identifierats i studien indikerade att sjuksköterskans arbete bör utgå ifrån ett personcentrerat förhållningssätt. Sjuksköterskan har ett ansvar att genom information och att ge rätt verktyg till patienten, främja livsstilsförändringar vid hypertoni. Detta ger ett bättre resultat än enbart medicinering. Det är viktigt att sjuksköterskan tar reda på de bakomliggande orsakerna till uppkomsten av hypertoni, för att ge patienten rätt verktyg att hantera det höga blodtrycket. Utöver personcentrering belyser resultatet tre andra viktiga verktyg som sjuksköterskan bör arbeta med för att främja hälsa vid hypertoni. Dessa verktyg är kunskap, motivation och att ge patienten makt över sin situation. Resultatet visar att det är dags för förändring.

Bakgrund

Psykisk ohälsa ökar och påverkar människors hälsa samt välbefinnande. Det har konsekvenser som livsleda och suicid. Behandlingar som vanligtvis används är psykofarmaka och psykoterapi men en komplementär behandling som djurassisterad terapi skulle eventuellt ytterligare kunna hjälpa patienten till ökat välbefinnande.

Syfte

Syftet var att beskriva betydelsen av djurassisterad terapi i omvårdnaden av patienter med psykisk ohälsa.

Metod

Allmän litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklar (11 kvantitativa och 4 kvalitativa) analyserats utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Kvalitetsgranskning gjordes enligt Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag.

Resultat

Analysen av de vetenskapliga artiklarna resulterade i fyra teman; "Depressiva symtom", "Ångest", "Hanterbarhet" och "Välbefinnande". Analysen gav ett starkare stöd för positiva samband eller effekter av DAT relaterat till ångest, hanterbarhet, välbefinnande och social förmåga. Avseende depressiva symtom var resultaten motstridiga.

Slutsats

Resultaten visar att djurassisterad terapi hos patienter med psykisk ohälsa kan ha positiv verkan. Djuren ersätter patientens avsaknad av sociala nätverk och underlättar för patienten att klara av vardagen. Vår slutsats är att djurassisterad terapi kan vara ett bra komplement till de vanliga behandlingarna mot psykisk ohälsa. Däremot anser vi inte att djurassisterad terapi på egen hand kommer att lösa hela mångfalden av psykisk ohälsa. Inom klinisk omvårdnad skulle sjuksköterskan kunna använda sig av djurassisterad terapi tillsammans med kunskap och evidensbaserad vård, som ett verktyg för interaktion och främjande av hälsoprocessen hos patienten. Däremot behövs mer forskning inom ämnesområdet för att kunna bedriva vården evidensbaserat.

Bakgrund: Samhällets syn på det biologiska och sociala könet påverkar individens förväntningar och villkor och kan innebära både psykiska och fysiska konsekvenser. Länge har mannens anatomi och biologi fungerat som norm för medicinsk forskning vilket har påverkat vetenskapen och hur den ser ut än idag. Genusvetenskapen har brett ut sig och genusbias i form av skevheter inom forskningen uppmärksammats. En stor del av ansvaret ligger på vårdpersonalen som förväntas ge vård under jämställda förhållanden och är obligerade att i sitt yrke arbeta utifrån etiska koder och principer samt förhålla sig till författningar och lagar.

Syfte: Syftet var att belysa betydelsen av jämställd vård i vårdmötet med fokus på patientens och vårdgivarens könstillhörighet.

Metod: En allmän litteraturöversikt genomfördes och databassökningar i PubMed och CINAHL resulterade i 16 inkluderade artiklar. Dessa granskades, analyserades och sammanställdes för att sedan bilda resultatet.

Resultat: Dataanalysen resulterade i två teman: “Patienten i vårdmötet” och “Vårdgivaren i vårdmötet”. Resultatet har visat att manliga och kvinnliga patienter bemöts och behandlas olika kopplat till patientens och/eller vårdgivarens könstillhörighet.

Slutsats: Patienter bör bemötas som individer och behandlas utifrån lika villkor oberoende av faktorer som könstillhörighet, etnicitet, sexualitet, socioekonomisk bakgrund, kultur och ålder. Trots detta har erfarenheter och fördomar en inverkan på vårdmötet. En ökad medvetenhet hos vårdgivaren om hur normer och stereotypa föreställningar, både hos vårdgivaren och patienten, påverkar vårdmötet kan främja en mer jämställd vård.

Bakgrund: Våld i nära relationer definieras som fysiskt, psykiskt och/eller sexuellt våld utfört av en partner i en nära relation. Tretton kvinnor i Sverige dödas varje år av en man som de har eller tidigare har haft en relation med. Våldet är ett folkhälsoproblem som belastar samhället. Sjuksköterskans kunskap är viktig i mötet med våldsutsatta kvinnor för att identifiera våld i nära relationer då sjuksköterskor ofta utgör den första kontakten med sjukvården.

Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att möta kvinnor som utsatts för våld i nära relationer.  

Metod: Allmän litteraturöversikt med induktiv ansats. Databassökningar i PubMed och CINAHL. Femton artiklar kvalitetsgranskades enligt Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag och inkluderades i resultatet som analyserats med kvalitativ analysmetod.

Resultat: Vårdmiljön och sjuksköterskans professionella ansvar har betydelse i mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. I vårdmiljön upplever sjuksköterskorna tidsbrist, platsbrist och avsaknad av rutiner på arbetsplatsen. I sjuksköterskornas professionella ansvar behöver sjuksköterskorna hantera sina känslor i mötet med den våldsutsatta kvinnan, vara medveten om sina egna erfarenheter av att vara utsatt eller ha bevittnat våld i nära relationer, informera och stödja kvinnan samt hantera en upplevd kunskaps och utbildningsbrist.  Slutsats Vårdmiljön och sjuksköterskans professionella ansvar har betydelse i mötet med kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Sjuksköterskorna upplever kunskapsbrist, tidsbrist och brist på privata utrymmen som försvårar omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskor behöver därför ytterligare utbildning inom ämnet våld i nära relationer och mer tid till mötet med dessa kvinnor.

Bakgrund

Årligen avlider cirka 90 000 personer i Sverige varav merparten är i behov av palliativ vård i livets slutskede. Den palliativa vården syftar till förbättrad livskvalitet samt åt att förebygga lidande hos personer i palliativt skede. När livet är hotat uppstår ofta frågor av existentiell karaktär. Hopp beskrivs som ett viktigt begrepp för personer i palliativt skede. Inom palliativ vård i Sverige används de 6 S:n som en modell för personcentrerad vård.

Syfte

Syftet med denna studie var att beskriva betydelsen av hopp för personer i palliativt skede.

Metod

Vald metod är allmän litteraturstudie. Databassökningar genomfördes i PubMed och CINAHL varav 15 stycken vetenskapliga artiklar inkluderades till resultatet. Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes i en matris.

Resultat

Sex kategorier framkom ur analysen: att pendla mellan hopp och hopplöshet, att finna strategier för att känna hopp, sociala relationer främjar hopp, betydelsen av att vara självbestämmande, att ha symtomkontroll samt hoppet förändras.

Slutsats

Personer i palliativt skede upplever att hopp är ett viktigt begrepp för att kunna stå ut med den nya situationen som den palliativa diagnosen medfört. Personerna upplevde vidare att det är viktigt att själv vara med och besluta om behandlingar. Acceptans belyses som en viktig faktor för att kunna hantera situationen. Att finna lämpliga strategier samt att vara väl symtomlindrad belyses som viktiga faktorer för att för att öka livskvaliteten och främja hoppet. Vidare är stödjande och meningsfulla relationer viktiga för personerna. När sjukdomen progredierar framkom acceptans som en viktig faktor för att hoppets fokus skall kunna förändras.