Specialistutbildningen inom akutsjukvård grundades i ett led för att möta det ökande behovet av vidareutbildade sjuksköterskor som finns inom akutsjukvården idag. Den omvårdnad som bedrivs inom akutsjukvård är uppbyggd på att sjuksköterskan ska bedriva vård självständigt i den utsträckning att det krävs en specialistutbildning. Samtidigt ökar vårdtiden och med det omvårdnaden på landets akutmottagningar, likväl måste vården fortsätta ske personcentrerat och patientsäkert. Det finns studier som påvisar en okunskap hos vårdpersonal om varför vidareutbildning inom omvårdnad behövs. Det finns därför ett behov av att synliggöra betydelsen som specialistsjuksköterskan har för akutsjukvården.

Syftet med studien var att beskriva betydelsen av specialistsjuksköterskor inom akutsjukvård.

Studien genomfördes som en litteraturstudie med inslag av kvantitativa och kvalitativa artiklar. Materialet samlades in via databaserna Cinahl och PubMed med hjälp av headings, MeSH-termer och fritext-sökord. Efter granskning baseras resultatet på 20 vetenskapliga artiklar. De utvalda artiklarna kvalitetsgranskades med hjälp av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering. Analysen av artikelmaterialet utfördes systematiskt och utrönte i fyra olika teman med flertalet subteman.

Resultatet delas in i fyra teman: effektiv vård, ökad kompetens på arbetsplatsen, nöjda patienter och ökad patientsäkerhet. Under effektiv vård belyses hur specialistsjuksköterskan kan vara lika effektiv, och i vissa sammanhang effektivare än den sedvanliga vården. Den belyser också hur de innehar en diagnostisk säkerhet och att vårdtider/väntetider påverkas med deras kompetens på arbetsplatsen. Ökad kompetens på arbetsplatsen ger en bild av hur specialistsjuksköterskan påverkar annan vårdpersonal inom teamen framförallt inom kommunikation och kompetenshöjande effekt bland kollegor. Även patienten påverkas av specialistsjuksköterskan genom ökad patienttillfredsställelse. Detta påvisas genom att flertalet studier ger en övervägande positiv bild av hur patienten upplever sitt besök hos specialistsjuksköterskan. Slutligen ger resultatet en bild av ökad patientsäkerhet genom specialistsjuksköterskans närvaro och kompetens. Detta belyses genom att de finns på plats och ser patienterna och uppfattar försämring tidigare, men också genom att i flera fall reducera komplikationer inom trauma- och hjärtsjukvård.

Slutsatsen var att flertalet positiva betydelser av specialistsjuksköterskan inom akutsjukvård påvisats. Studien påvisar inte enbart att specialistsjuksköterskan inom akutsjukvård kan vara lika effektiv som sedvanlig vård, men i vissa fall även bättre. Resultatet belyser tydligt hur specialistsjuksköterskan har effekt inom samtliga kärnkompetenser som ska genomsyra alla sjuksköterskor arbete.

Bakgrund: Att förmedla medkänsla ses som en etisk grund i sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Tidigare forskning tyder dock på att den personliga relationen mellan sjuksköterska och patient inte alltid upplevs hinnas med eller prioriteras. Att arbeta som sjuksköterska inom hjärtsjukvård innebär möten med patienter där en ökad oro och ångest kan förekomma och höga krav på prioritering ställs på sjuksköterskan. Dessutom kan medkänsla i sig vara krävande för sjuksköterskan, en profession som innehar ökad risk att drabbas av compassion fatigue.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med medkänsla inom hjärtsjukvård.

Metod: Kvalitativ metod tillämpades och utgjordes av semistrukturerade intervjuer med sju allmänsjuksköterskor, verksamma inom hjärtsjukvård. Materialet analyserades induktivt med stöd av Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys.

Resultat: Tre huvudkategorier växte fram: Sjuksköterskors syn på medkänsla, sjuksköterskors erfarenhet av att arbeta med medkänsla och sjuksköterskors erfarenhet av compassion fatigue. Helhetssyn, information, närvaro och fysisk beröring var viktiga aspekter av att förmedla medkänsla. Arbetsmiljön i form av tid, arbetsbelastning samt samarbete i arbetsteamet framhölls som viktiga faktorer. Symtom av compassion fatigue beskrevs kunna förekomma där strategier som att ta en paus, ta stöd av kollegor och ha gemensamma reflektioner på arbetsplatsen beskrevs kunna minska risken att drabbas av utmattning.

Slutsats: Sjuksköterskor beskriver medkänsla som att se helheten samt visa förståelse för patient, likväl anhörig. Sjuksköterskan använder medkänsla som en del av omvårdnaden i sitt yrke. Arbetsmiljön påverkar och kan både begränsa och gynna sjuksköterskans möjlighet att förmedla medkänsla. Vidare kan symtom av compassion fatigue förekomma hos sjuksköterskor som arbetar inom hjärtsjukvård.

Bakgrund

Smärta beskrivs som en obehaglig sensorisk och emotionell upplevelse som är subjektiv och unik för varje individ. Långvarig smärta är ett vanligt förekommande problem och orsakar stort lidande för den drabbade. Coping är personens egna sätt att försöka hantera och lindra smärta. Att lindra lidande är ett av sjuksköterskans grundläggande ansvarsområden och sjuksköterskan har ett stort ansvar i omvårdnad och behandling av smärta. För att god omvårdnad ska kunna bedrivas måste kunskap och förståelse finnas för de personer som lever med långvarig smärta.

Syfte

Att beskriva personers upplevelser av lidande i samband med långvarig smärta samt vilka copingstrategier personerna använder för att hantera smärta.

Metod

En allmän litteraturöversikt med deduktiv ansats tillämpades för att besvara studiens syfte. Artikelsökningar gjordes i databaserna CINAHL Complete och PubMed samt via manuella sökningar vilket resulterade i 15 inkluderade artiklar. Artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades enligt kvalitativ analys utifrån upplevelser av sjukdoms-, livs- och vårdlidande samt coping.

Resultat

Personernas upplevelser av lidande samt copingstrategier för att hantera smärta relaterat till långvarig smärta identifierades genom kodning av meningsenheter innehållande sjukdomslidande, livslidande, vårdlidande samt copingstrategier. Upplevelserna av att leva med långvarig smärta tydliggjorde smärtans mångdimensionella påverkan i personernas liv.

Slutsats

Lidandet bland personer med långvarig smärta är mångdimensionellt och ger upphov till sjukdoms-, livs- och vårdlidande vilket kräver ett holistiskt perspektiv från sjuksköterskan. Sjuksköterskan kan stödja personerna i att upptäcka och att använda copingstrategier för att hantera smärta. Litteraturöversikten kan ses som en resurs för sjuksköterskor vid stödjande insatser till personer med långvarig smärta.

Världen över begår cirka 800,000 personer suicid per år, vilket motsvarar ett suicid var fyrtionde sekund. Den vanligaste underliggande orsaken vid suicid är depression. Stödjande nätverk samt omsorg om sina närstående kan vara exempel på skyddande faktorer. Hälso- och sjukvårdspersonal ansågs ha en roll i omvårdnaden av patienter med suicidrisk. Resultatet redovisades utifrån tre kategorier: rädsla för felbedömningar, kunskap och kompetens samt vårdrelation. Vidare framkom subkategorierna: förmåga att tolka suicidalt beteende, magkänsla, farhågor, hälso- och sjukvårdspersonalens tvivel på sin kompetens, utbildning, förutsättningar och utmaningar, hopp och hopplöshet samt autonomi. Relationen mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonal kunde väcka känslor som sorg, ångest och ilska samtidigt som relationen beskrevs som avgörande i omvårdnaden. Att använda sig av magkänsla som hälso- och sjukvårdspersonal kunde förekomma i samband med bedömningen av patienter med suicidrisk. Vidare framkom svårigheter att stödja patientens autonomi. Hopplöshet hos patienter med suicidrisk var också framträdande i studiens resultat.

Huvudsakliga fynd i denna studie indikerade att hälso- och sjukvårdspersonal upplevde en rädsla för att göra felbedömningar som kunde leda till att patienten suiciderar. Specifik utbildning relaterat till att vårda patienter med suicidrisk efterfrågades.

Bakgrund

I Sverige insjuknar ungefär 800 barn per år i typ 1 diabetes, vilket innebär drygt 40 barn per 100 000 invånare. Målet med behandlingen för typ 1 diabetes är att uppnå ett normalt blodglukosvärde och minska risken för senare komplikationer. För detta krävs flera injektioner av insulin dagligen, resten av livet. Som sjuksköterska möter man familjer med barn som är diagnostiserade med typ 1 diabetes i olika vårdsammanhang. Det är viktigt att ha förståelse för familjens situation och vilken påfrestning det kan innebära för föräldrarna att ständigt behöva ha kontroll över barnets blodglukosnivå. Tidigare studier har visat att det är vanligt med utbrändhet hos föräldrar med barn med typ 1 diabetes.

Syfte

Syftet var att beskriva föräldrars erfarenheter av att leva med barn som har typ 1 diabetes.

Metod

Den metod som valdes var litteraturöversikt och databassökningar genomfördes i PubMed och CINAHL. Arton vetenskapliga artiklar granskades och analyserades för resultatet.

Resultat

Resultatet i studien bestod av fyra kategorier med 11 underrubriker. Kategorierna var Livskvalitet och Hälsorelaterad livskvalitet, Emotionella aspekter, Coping och Hälso- och sjukvården. Resultatet visade en påverkan på föräldrarnas liv inom alla fyrakategorierna.

Slutsats

Slutsatsen av litteraturöversikten blev att föräldrar till barn med typ 1 diabetes upplever påtaglig och mätbar påverkan på livet i form av bland annat oro, ångest och försämrad livskvalitet. Denna påverkan pekar på att det finns behov av förbättring i hur föräldrars situation hanteras med ett ökat inslag av familjefokuserad vård i konsultationer hos hälso-och sjukvården.

SAMMANFATTNING

Bakgrund 

Kardiovaskulära sjukdomar är en grupp av folkhälsosjukdomar som sätter personers livssituation och livskvalitet i besvär. Dessutom är kardiovaskulära sjukdomar de största orsakerna till mortalitet i hela världen. Vården har ansvar och uppgift att erbjuda individuellt anpassade preventionsåtgärder och behandlingsmetoder för att lindra lidande eller bota sjukdomen. Motiverande samtal är en samtalsmetod som utföras bland annat av sjuksköterskor och är en preventionsåtgärd, behandling och omvårdnad av kardiovaskulära sjukdomar. Detta för att förhindra ohälsa och motivera till hälsosammare levnadsvanor.

Syfte

Syftet var att undersöka betydelsen av motiverande samtal för personer med, eller som är i riskzonen för att utveckla kardiovaskulära sjukdomar.

Metod

En litteraturöversikt valdes som metod. Artikelsökningar gjordes i PubMed och CINAHL Complete. Artiklarnas kvalité granskades enligt bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering. Femton originalartiklar inkluderades i resultatet.

Resultat

Resultatet visade att motiverande samtal förbättrade livskvalitén samt ledde till positiva livsstilsförändringar. Vidare framkom det ur resultatet att motiverande samtal kunde minska risken för att utveckla kardiovaskulära sjukdomar. Det fanns även studier som inte fann att motiverande samtal hade någon effekt på bland annat förbättrad egenvård eller blodtryck.

Slutsats

Slutsatsen är att motiverande samtal, både enskilt och i kombination med annan behandling kan leda till en hälsosammare livsstil och förbättrad livskvalitet.

Typ 2-diabetes är en allvarlig sjukdom som kan leda till en rad komplikationer och i förlängningen förtida död. Viktigaste åtgärd för att undvika komplikationer är god blodglukoskontroll som kan uppnås med god egenvård, vid behov kombinerat med farmakologisk behandling. Egenvården ställer dock höga krav på individen i form av beslutsamhet, kunskap och praktiska färdigheter. Sjuksköterskan har en central roll i att stödja och utbilda patienten i egenvård genom ett personcentrerat förhållningssätt. Hälsolitteracitet bedömer patientens förmåga att ta emot, förstå och använda sig av information som är riktad till att förbättra och bevara sin egna hälsa. Syftet var att beskriva hur hälsolitteracitet påverkar egenvården hos personer med typ 2-diabetes. Syftet besvarades genom att utföra en litteraturöversikt. Hälsolitteracitet kan eventuellt påverka egenvården vid typ 2-diabetes både direkt och indirekt, resultatet är dock tvetydigt då inga entydiga direkta samband funnits. Tydligast påverkan på egenvården har kunnat ses då hälsolitteracitet verkat indirekt via självförmåga. Konsensus saknas för hur hälsolitteracitet definieras och bedöms. Ytterligare forskning behövs kring begreppet hälsolitteracitet och dess eventuella effekt på egenvården vid typ 2-diabetes.

Bakgrund

Sexuella trakasserier på arbetsplatsen drabbar sjuksköterskor världen över. Tidigare forskning har visat att sexuella trakasserier har en negativ inverkan på arbetsmiljön och att det inom hälso- och sjukvården finns ett samband mellan en negativ arbetsmiljö och sjuksköterskors välmående vilket kan ha negativa konsekvenser för vårdkvalitén och patientsäkerheten.

Syfte

Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevda erfarenheter av sexuella trakasserier på arbetsplatsen.

Metod

Studien använde allmän litteraturöversikt som metod. Litteratursökning utfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Efter kvalitetsgranskning valdes tio artiklar ut till resultatet som sammanställdes i en matris. Data analyserades genom integrerad analys.

Resultat

Resultatet visade att sjuksköterskor erfar olika typer av sexuella trakasserier från olika förövare och att synen på begreppet påverkade huruvida en händelse klassades som sexuella trakasserier eller inte. Upplevda konsekvenser var en negativ påverkan på sjuksköterskan samt olika strategier för att hantera händelserna. Vidare beskrevs arbetsplatsens betydelse i relation till sexuella trakasserier, i form av attityder, vårdkultur och makt samt brister i rutiner.

Slutsats

Då sexuella trakasserier på arbetsplatsen leder till en negativ påverkan på sjuksköterskans psykiska mående, försämrad arbetsprestation och arbetsmiljö samt försämrat teamarbete, utgör detta ett hinder för sjuksköterskans omvårdnadsarbete och möjligheter att ta sitt professionella ansvar. Resultatet indikerar även att sexuella trakasserier kan leda till att sjuksköterskor sjukskriver sig samt slutligen lämnar sitt yrke. Vidare utgör sexuella trakasserier mot sjuksköterskor ett hot mot patientsäkerheten.

Bakgrund

Hjärtstopp är ett livshotande tillstånd som alla kan drabbas av och som kräver snabb behandling. Idag överlever allt fler hjärtstopp, trots det visar statistik från år 2017 omkring 8000 rapporterade fall, där bara 1370 av de drabbade överlevde. Den överlevande patientens liv påverkas på olika sätt och sjuksköterskan bär det yttersta ansvaret för omvårdnaden efteråt. I sjuksköterskans professionella ansvar ingår att stödja patientens unika omvårdnadsbehov i det nya sammanhanget.

Syfte

Syftet var att beskriva patienters upplevelser efter att ha drabbats av hjärtstopp.

Metod

Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Datainsamlingen genomfördes i databaserna CINAHL complete, PubMed samt via manuell sökning. Efter kvalitetsgranskning inkluderades totalt 16 artiklar av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Dessa analyserades genom en integrerad analys och sammanställdes i en matris.

Resultat

Sammanställningen av artiklarna resulterade i tre kategorier: en förändrad kropp, att återfå livet och sociala aspekter. Livet efter hjärtstoppet innebar ett flertal begränsningar såsom fysiska, emotionella och kognitiva aspekter. Det var av stor vikt att finna mening efter den livsomvälvande händelsen och ett nytt perspektiv på livet skapades. Information och stöd från hälso- och sjukvårdspersonal samt sjuksköterska upplevdes bristande.

Slutsats

Patienter påverkas på många olika sätt efter att ha drabbats av hjärtstopp. Sjuksköterskan har med sin patientnära position, en betydande roll i omvårdnaden efteråt och goda möjligheter att främja dessa patienters hälsa. Genom att hela sjuksköterskans omvårdnadsarbete genomsyras av ett personcentrerat förhållningssätt kan den enskilda patientens individuella behov identifieras och på så sätt mötas på bästa sätt.

Bakgrund

Globalt smittas dagligen ungefär en miljon personer av en sexuellt överförbar sjukdom och i Sverige ses en ökande prevalens av gonorré och syfilis samtidigt som prevalensen av klamydia är oförändrad. Personers sexualitet påverkas av rådande normer i samhället och personens sexuella erfarenheter. Det mellanmänskliga mötet mellan vårdpersonal och person behöver genomsyras av tillit, respekt och partnerskap vilket är en förutsättning för att en person ska våga berätta hur hen mår.

Syfte

Syftet var att belysa personers upplevelse av sexuellt överförbara sjukdomar. 

Metod

Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt där 12 kvalitativa artiklar, två kvantitativa artiklar samt en artikel med mixad metod inkluderades. Tio artiklar inkluderades efter sökningar genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO och fem artiklar inkluderades utifrån manuell sökning. Artiklarna sammanställdes i en matris.

Resultat

Huvudfynden som framkom var att personer förknippade sexuellt överförbara sjukdomar med stigma och skam vilket påverkade personers benägenhet att söka vård och genomföra test för sexuellt överförbara sjukdomar. Personer visade på en bristande kunskap om sexuellt överförbara sjukdomar gällande symtom och testmetoder. I vårdmötet kunde personer uppleva vårdpersonal som dömande.

Slutsats

Vården behöver bemöta personer med kunskap om att det kan upplevas stigmatiserande att söka vård för sexuellt överförbar sjukdom och därmed arbeta med vetskap om de attityder som hindrar personer att söka vård. I och med en ökande antibiotikaresistens behöver sjuksköterskan ta sitt professionella ansvar och uppta personers sexualanamnes.