Background

In addition to cardiac and pulmonary rescue with chest compressions and defibrillation with defibrillator, pre-hospital cardiac arrest also requires advanced airway management to create a clear airway for which the ambulance nurse is responsible. There are a variety of respiratory aids that the ambulance nurse can use. For some nurses in ambulance care, there may be some uncertainty about the use of respiratory aids as they may lack the right skills, education or have not received sufficient training in the use of it to perform it in a patient-safe manner.

Aim

The purpose of this study was to compare prehospital airway aids in cardiac arrest outside of hospital in relation to survival.

Method

The study is a literature review with a quantitative approach. The study was conducted through a systematic search of scientific articles comparing different respiratory aids at prehospital cardiac arrest. Databases such as PubMed and CINAHL have mainly been used. The selected articles have been quality checked.

Results

Two main findings emerged where bag valve mask was correlated to higher prevalence to survival and where endotracheal intubation was correlated to higher prevalence to achieve return of spontaneous circulation. 

Conclusion

Of the included articles, the results indicate that bag valve mask is the best option for survival and that endotracheal intubation is the best option for achieving return of spontaneous circulation during a prehospital cardiac arrest. However, the conclusion should be taken with caution as the results may differ and depend on a variety of factors that differ in the different studies.

SAMMANFATTNING 

Patienter på somatiska vårdavdelningar riskerar att försämras i sitt tillstånd. Forskning har visat att det är av stor vikt att upptäcka försämring i tid då det har betydelse för patientens utgång. Missas upptäckten, riskerar patienten att hamna i ett kritiskt tillstånd, behöva intensivvård, få hjärtstopp eller i värsta fall dö. Att sjuksköterskor missar upptäckten av försämringen hos patienten har visat sig i forskning. Upptäckten missas på grund av bland annat kunskapsbrist, feltolkningar och missbedömningar. Syftet med denna studie var att identifiera faktorer av betydelse för sjuksköterskans förmåga att tidigt upptäcka försämring hos vuxna patienter på vårdavdelning. Metoden som användes var en litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar. Sökningar gjordes i PubMed och CINAHL Complete. Materialet analyserades genom en tematisk analys. I resultatet framkom tre teman; medicinsk kompetens, omvårdnadskompetens och kontinuitet, dessa visade sig vara centrala faktorer i tidig upptäckt av försämring. Subteman som låg till grund för de tre framtagna teman var; teoretisk kunskap, erfarenhet, samarbete, intuition, magkänsla, klinisk blick, normaltillstånd och helhetssyn. Slutsatsen är att faktorer av betydelse för sjuksköterskans förmåga att tidigt upptäcka försämring är komplexa och utgörs av medicinsk kompetens, omvårdnadskompetens och kontinuitet. I sjuksköterskans kliniska bedömning visade det sig vara av stor vikt att, förutom att använda mätmetoder, inneha teoretisk och erfarenhetsbaserad kunskap. Dessa kunskaper leder till att sjuksköterskan kan ha en känsla för hur patienten mår, och genom sin kliniska blick och intuition upptäcker patientens pågående försämring. Även att lära känna patienten och dennes mönster i sitt normaltillstånd verkar främjande för att upptäcka avvikelser i tillståndet hos patienten. 

Bakgrund: Artros är en sjukdom som drabbar alla åldrar men har en stark koppling till den äldre befolkningen och då gruppen äldre i världen ökar, så ökar även antalet personer som lider av artros. Denna sjukdom innebär att vävnaden i leden bryts ner snabbare än den byggs upp igen. Riskfaktorer är ålder, kön, övervikt, överbelastning, tidigare ledskada samt ärftlighet, och diagnostiseras patientens beskrivning av sina problem och en klinisk undersökning. Artros behandlas med fysioterapi samt smärtlindring och om detta inte fungerar så finns det tre möjliga operationsbehandlingar, där den vanligaste är att ersätta den skadade leden med en protes.

Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa icke-operationsbehandlade patienters upplevelse av att leva med artros.

Metod: En litteraturöversikt genomfördes med sökningar på databaserna PubMed och Cinahl, och 15 vetenskapliga artiklar togs fram. Dessa 15 artiklar analyserades enligt Whittemore and Knafls analysmetod.

Resultat: Utifrån de valda artiklarna kom fyra kategorier fram, dessa var Fysiskt mående och Psykiskt mående, Artrosens påverkans på vardagen samt Mötet med vården. Det fysiska måendet handlade om smärta, övriga fysiska påverkan och fysisk aktivitet som behandling. Det psykiska måendet var uppdelat i hopp och glädje samt stress, ångest och depression. Artrosens påverkan på vardagen handlade om egenvård, fritid och påverkan på jobbet. Mötet med vården handlade om avsaknad av stöd från vården och okunskap kring sjukdomen.

Slutsats:Smärtan är en stor del av att leva med artros vilket i sin tur leder vidare till effekter på det psykiska måendet såsom stress, oro och ångest. Smärtan påverkar hur patienterna uppfattar och lever sitt vardagsliv och detta förvärras av förvirrande information och ibland dåligt bemötande från vårdpersonal.

Background 

The majority of all deliveries are vaginal deliveries. After childbirth, the care often involves a short contact which is completed around three months postpartum. During vaginal delivery, some women suffer injuries that persist for over six months and up to several years postpartum. In some cases, problems associated with such injuries can also occur several years after giving birth. Examples of such long-term injuries are: pelvic organ prolapse, fecal and urinary incontinence, dyspareunia and pelvic pain. These injuries cause, among other things, failing basic bodily functions and pain. Health care plays an important role in supporting these women to maintain their sense of coherence and quality of life.

Aim

The aim was to highlight women’s experiences of living with long-term maternal childbirth injuries.

Method

The chosen method for this study was a literature review based on 16 scientific articles that were analyzed using integrated analysis.

Results

Women with long-term maternal childbirth injuries experienced poor health and quality of life. These women experienced many limitations in their everyday life and an impact on physical ability, mental health, relationships and sexual health. Many women were dissatisfied with the health care they received for their injury, especially regarding the care and information received. Most women were worried about the future, but some women were hopeful or had found acceptance for their situation.

Conclusions

In the results section of this literature study, it was found that the health care of women living with long-term maternal childbirth injuries is inadequate. This regarding how the health care staff treat the women and the information they receive. Two areas that are essential in the nurse's professional practice. In order to improve women's self-perceived health and quality of life, these areas need to be developed through a greater focus on person-centered care and broadened information about possible long-term birth injuries in connection with childbirth.

Intimt partnervåld är ett globalt hälsoproblem som skapar lidande för ett stort antal kvinnor över hela världen. Det leder till stora kostnader ekonomiskt och socialt både för kvinnan och för samhället. Intimt partnervåld har allvarliga fysiska och psykiska hälsokonsekvenser som ofta leder till att kvinnan behöver söka upp sjukvården. Många gånger är det sjuksköterskan på akutmottagningen som först möter kvinnan utsatt för intimt partnervåld. Det ingår i sjuksköterskans ansvarsområden att lindra lidande, förebygga sjukdom, återställ och främja hälsa. För att kvinnorna ska kunna få den omvårdnad och hjälp de behöver är det viktigt att hälso-och sjukvårdspersonal på akutmottagningar kan identifiera kvinnor utsatta för intimt partnervåld.

Syftet var att beskriva faktorer på en akutmottagning som försvårar identifiering av kvinnor som utsatts för intimt partnervåld.

Metoden som användes var en litteraturöversikt. Artikelsökningarna gjordes i databaserna CINAHL, Pub Med samt med manuell sökning. Datainsamlingen resulterade i 17 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ metod. Data analyserades med integrerad dataanalys.

Den integrerade analysen resulterade i kategorierna “ Hindrande faktorer hos hälso-och sjukvårdspersonal” och “Hindrande faktorer hos den utsatta kvinnan”. Huvudfynden i faktorer hos hälso-och sjukvårdspersonal var kompetens, arbetsmiljö och personliga hinder. De innefattade brist på utbildning och kunskap, stressig arbetsmiljö och attityder. Huvudfynden i faktorer hos den utsatta kvinnan var rädsla, mötet med sjukvården och kontrollförlust. Rädsla för vedergällning och att bli dömd av hälso-och sjukvårdspersonal, akutmottagningens miljö och förövarens kontroll var hinder hos den utsatta kvinnan som försvårade identifieringen på akutmottagningen.

Slutsatsen är att det finns faktorer som hindrar hälso- och sjukvårdspersonalens möjligheter att identifiera kvinnor utsatt för intimt partnervåld. Utbildning i ämnet skulle kunna öka förståelsen och medvetenheten hos hälso-och sjukvårdspersonal. Det skulle kunna leda till förändringar i attityder och riktlinjer som kan förbättra omvårdnaden för utsatta kvinnor.

Dementia is a complex disease state involving impairments in social, psychological and physical abilities, which are often exacerbated as the disease advances. A common symptom in dementia is a reduced communication capability. How a person is affected by the disease largely depends on how other people react. When professionals see beyond the symptoms it makes meetings, approaches and interactions easier in nursing. The aim of this study was to describe nurses’ experiences of interacting with people with dementia.

The method of the work was a literature review, with purpose to make a concluded view of the chosen subject area. Included articles where searched in the databases CINAHL Complete and Pubmed. Totally 15 scientific articles were included in the study after quality review. 

The results shows four categories to describe nurses experiences of interacting with people with dementia: ”To be able to decipher and understand the interaction with people with dementia”, ”Methods and strategies for interaction and communication with people with dementia”, ”Possibilities and challenges for a good interaction with people with dementia” and ”The interactions consecutions and impacts”. In the results appears that nurses experience the interaction with people with dementia as complex, the interaction is described rewarding as well as challenging. Positive experiences are based on understanding, to understand these people as well as to make yourself understood as a nurse.

The conclusion was that nurses have as well positive as negative experiences of interacting with people with dementia. These experiences also cause consequences depending on the experience. Areas of improvement and competence to ensure a good interaction between nurses and people with dementia where shown based on nurses’ experiences. Understanding for each other’s expressions can contribute to additional experienced quality of life and participation among people with dementia. Whilst this understanding can contribute to the feeling of qualitative nursing and comfort within work for the nurse. That can make the profession attractive as we have future challenges ahead in the care for people with dementia, where the number of people with dementia is expected to rise drastically globally.

Bakgrund

Dödshjälp innebär att en läkare administrerar en dödlig dos läkemedel med avsikt att patientens liv avslutas. Dödshjälp är idag olagligt i Sverige och större delen av världen men i takt med att dödshjälp i olika former legaliserats i länder som Belgien, Nederländerna, Canada och USA pågår debatten om legalisering i Sverige. Patienter som vårdas i ett palliativt skede är ofta de som ber om dödshjälp för att lindra det lidande som kan uppstå i livets slutskede.

Syfte

Syftet var att belysa attityder och uppfattningar till dödshjälp hos patienter i ett palliativt skede.

Metod

Metoden som användes var allmän litteraturöversikt. 15 artiklar inkluderades ifrån databaserna PubMed och CINAHL. Dessa artiklar kvalitetsgranskades samt analyserades med integrerad analys.

Resultat

Attityderna och uppfattningarna till dödshjälp hos patienterna var både positiva och negativa. Att lindra lidande sågs som ett starkt argument till utförandet dödshjälp. Däremot fanns en något komplex syn kring just lidande då vissa hade uppfattningar om att lidande aldrig kan vara så outhärdligt att döden är att föredra. En förbättrad palliativ vård med ett ökad personcentrerat förhållningsätt ansågs vara ett alternativ till dödshjälp, men i vissa fall skulle förmodligen inte det vara tillräckligt.

Slutsats

Cirka en tredjedel av patienterna som deltog i studierna önskade dödshjälp. Önskan skiljde sig dock åt beroende på vilket land studien var utförd i, där förfrågan var vanligare i länder där dödshjälp var lagligt. Sjukdomssymtom som smärta och depression framkom vara de vanligaste anledningarna till att patienterna önskade dödshjälp. Lidandet är ett subjektivt fenomen där livslidandet kan nå dimensioner där sjukvården lämnas maktlös och då ansågs dödshjälp kunna vara att föredra.

Nyckelord: Attityd, eutanasi, palliativ vård, patient, uppfattning.

Sjukvården ska bedrivas patientsäkert och höga krav ställs på dess utövare att agera rätt i pressade situationer. Då det inte anses säkert eller etiskt korrekt att öva på patienter är sjukvården i behov av en form av utbildning för att kunna utbilda sin personal i så kallade högrisk- sällan-händelser. Simuleringsträning har dokumenterade resultat på teamarbete och tekniska kunskaper för flera professioner och inte bara inom sjukvården. Då säker vård, samarbete i team och tekniskt kunnande alla är egenskaper och kompetenskrav som ställs på sjuksköterskor inom akutsjukvård behövs en utbildning för att säkerställa att denna kompetens finns och utvecklas. Syftet med studien var att undersöka om och i så fall hur simuleringsträning påverkar sjuksköterskans omhändertagande av en akut sjuk patient. Metoden som användes var en allmän litteraturöversikt. Datainsamlingen genomfördes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO, samt via manuella sökningar. Totalt identifierades 15 vårdvetenskapliga artiklar som var publicerade mellan år 2010–2020, vilka svarade på studiens syfte. Analysmetoden innebar en integrerad analys. Utifrån den integrerade analysen identifierades två kategorier; Sjuksköterskans personliga utveckling och Sjuksköterskans kliniska utveckling.  Resultatet visade att simuleringsträning gjorde att sjuksköterskor upplevde sig få en ökad förmåga till att initialt omhänderta och bedöma akut sjuka patienter. Det identifierades även att simuleringsträning förbättrade kommunikationen vid teamarbete. Utöver det visade resultatet att efter genomförda simuleringsträningar hade sjuksköterskornas självförtroende ökat och stressen som upplevdes i akuta situationer minskat ju mer de fick simuleringsöva. Även trygghet i användandet av hjälpmedel ökade.  Slutsatsen för den här studien är att simuleringsträning inom akutsjukvården kan bidra till ökad kunskap om sjukdomstillstånd och specifik behandling. Vidare kan den bidra till ökad patientsäkerhet i det akuta omhändertagandet genom förbättrat teamarbete och förbättrad självkänsla hos sjuksköterskorna.

Dementia is one of the common diseases that cannot be cured and affects 20–24,000 people in Sweden every year. Healthcare professionals working with persons with dementia must interpret the behaviors and other nonverbal signals for good symptom relief and, in turn, goodwell-being. Palliative care is an approach where it aims to improve the quality of life ofpatients and their relatives with life-threatening illness, through prevention and alleviation of suffering, through early identification, assessment and treatment of pain and other symptoms such as physical, psychosocial, and existential problems. The purpose of this work is to elucidate the experiences of the palliative care of caregivers to people with dementia at theend of life. The method for the study was a literature review with integrated analysis conducted withinductive approach. Searches were made in databases to and resulted in 15 articles that were considered relevant for the purpose of the overview. The results that emerged after reviewing the 15 articles included are categorized by positive experiences, negative experiences and future improvement suggestions to influence the staff'sexperiences of palliative care with persons with dementia at the end of life. Caregivers experience difficulties in introducing palliative care, lack of knowledge. Functioning teamcollaboration and good communication in the team and close relatives are perceived aspositive for the quality of life of the patient.The conclusion drawn is that there is a difference in the experiences of the healthcare staff, there is a need for guidelines to maintain a structured way of working and further education in palliative care for persons with dementia in order to improve the quality of life. There is aneed for further research in the area to get a clearer picture of when palliative care is to beapplied during the disorder stage.

Bakgrund 

Kommunikation är en viktig del av vården, framför allt vid överrapporteringar som sker flera gånger dagligen mellan vårdpersonalen. Bristande kommunikation kan leda till allvarliga konsekvenser, för att göra vården säkrare har det därför utvecklats flera olika rapporteringsverktyg som kan tillämpas inom hälso- och sjukvården. En av dessa är bedsiderapportering, vars intention är att öka patientdelaktigheten. Patienten befinner sig i en beroendeställning till vårdpersonalen och enligt lag ska vården bedrivas i samråd med patient och ge dem möjligheten att vara involverade i beslut och planering. 

Syfte 

Syftet var att beskriva hur patienter inom slutenvården upplever bedsiderapportering. 

Metod 

Studiens valda design var en litteraturöversikt. Databassökningar utfördes i PubMed och CINAHL. Därefter utfördes en integrerad analys där artiklarna granskades i tre steg. Totalt valdes 16 artiklar ut till resultatet som alla svarade på studiens syfte och uppfyllde urvalskriterierna och kvalitetskraven. Utifrån de valda artiklarnas resultat skapades teman som sedan blev resultatets huvudkategorier. 

Resultat 

I resultatet framkom fem olika huvudkategorier utifrån patienternas upplevelser av delaktighet, information, sjuksköterskan, säkerhet och sekretess. Bedsiderapportering ökade patienternas upplevelse av delaktighet, säkerhet och relation till sjuksköterskan. De besatt mer kunskap om sitt tillstånd och sekretessen var inget som oroade patienterna om sjuksköterskan uppvisade kompetensen att förmedla känslig information diskret. 

Slutsats 

Bedsiderapportering främjade patientens delaktighet, känsla av säkerhet, kunskap och gav dem en bättre relation till sjuksköterskan. Användningen av bedsiderapportering främjade sjuksköterskornas användning av personcentrerad omvårdnad och kommunikation med patienten vilket resulterade i att patienten blev en aktiv partner i vårdarbetet. 

Background

Stroke is a common disease and one of the most common reasons for death in Sweden. It is a neurological disorder and can lead to disability and other problems. Hope is a something that can lead to positive consequences, specific training, rehabilitation and emotional support can lead to better outcomes.

Aim

Describe the meaning of hope among patients that have been through stroke and their family members and relatives.

Method                                                                

Literature review, where the databases PubMed and Cinahl were used, articles with strokepatients and their relatives and families were included, the articles have been divided into different categories.

Results

Hope is the most important factor when it comes to recovery, rehabilitation affect the hope, health care workers also plays an important role and family members also need support and hope to be able to focus on their family member.

Holistic methods have a positive effect on the wellbeing and the hope to become better.

Conclusions

Emotional, existential factors, rehabilitation, nursing staff and family members have an important role and impact on patients with stroke and their care.

Ambulance staff meet patients of all ages in several conceivable environments. There are a lot of differences in the care of children pre-hospital compared to the care of adults. It differs in equipment in the ambulances and it differs anatomically and physiologically how children are formed compared to adults. In addition, the care of children often also involves the care of parents or relatives. The law emphasizes the equal value and right of equal care for all people.

The aim of this study was to describe factors affecting the ambulance staff's care of sick children in the prehospital care.

The method used was a general descriptive literature study containing both quantitative and qualitative scientific articles. The articles were searched in the databases CINAHL and PubMed. 15 scientific articles were analyzed and quality checked and form the basis of the result in the present study.

The overall result that emerged showed that the main factors affecting the ambulance staff's care of sick children in the prehospital care were emotional reactions and that alarms concerning children were rare events. Furthermore, the subcategories stress, interaction and communication and education emerged within the category emotional reaction and experience and patient safety within rare events.

The conclusion of the study was that it is important that ambulance staff are given the training to care for sick children, both in the education and in the professional life. This in order to maintain and develop the knowledge that is required. The study also showed a congruence between reality and law, regulations and the convention of the children's rights. Currently the care is not provided on equal terms for all people.

Ambulance personnel work in an environment that can be stressful. The work is sometimes carried out under great pressure, with severely ill patients and limited resources. Studies have shown an overrepresentation of mental illnesses such as post-traumatic stress, depression and anxiety syndrome among ambulance personnel.

The aim was to describe which factors increase the risk of developing PTSD and other mental illness among ambulance personnel. The method chosen was a general literature review with qualitative approach and integrative design. A structured article search was performed in the Cinahl and PubMed databases. In total, 18 articles were included in the literature review. The majority of the articles had a quantitative design.

The results showed a variety of factors that were considered to increase the risk of mental illness. These were divided into two categories: organizational predictors and individual predictors. Organizational predictors included social support from managers and employees, chronic work-related stress and the opportunity for recovery. Individual predictors included previous mental illness, lifestyle factors, educational level and gender.

Conclusion: The literature review has shown some risk factors for mental illness among ambulance personnel. The development of mental illness is complex. The fact that ambulance personnel experience work-related negative consequences in the form of mental illness appears to depend on the individual's vulnerability, experience of critical incidents and organizational deficiencies. The results also showed that the negative consequences can not only be attributed to traumatic events, but also to the cumulative exposure to suffering, illness and death.

Background: Safety can be described as a security that every person can rely on and that brings a protective feeling. The patient's experience from the ambulance has a major impact on well-being and quality of life after the end of the care period. How the patient feels are one of the biggest sources of information in order to determine how the experience has been in the ambulance. Every care situation in the prehospital care environment is unique, the design of the care environment has a direct link to the patient's health.  

Purpose: The purpose was to describe the patient's experience of safety in the prehospital environment.  

Method: The method chosen was a general literature review with inductive approach where both qualitative and quantitative research was used. A structured search was performed in the PubMed and Cinahl databases. 15 scientific articles were included after being analyzed and subjected to quality review. The result is mainly based on qualitative research.  

Results: The results of the study were synthesized into two main categories that described the patient's experience of safety; interpersonal factors and external factors. The interpersonal factors include the subcategories of the ambulance staff's professional skills, their ability to provide information, create confidence and conduct a person-centered care. The external factors include the subcategories of the prehospital environment itself, the patient's exposure to pain and heat.  

Conclusion: The results of the literature study showed the patient's experience of safety in the prehospital environment via the main findings of interpersonal factors and external factors. The interpersonal factors are described to a greater extent with direct impact on the experience of security through the behaviour of ambulance personnel. The external factors are described indirectly affecting the experience of safety through freedom from suffering. The experience from the ambulance has an impact on how the patient experiences well-being and quality of life after the end of care. How the patient feels are one of the biggest sources of information in order to determine how the experience has been in the ambulance. The health barometer is issued annually in Sweden to inventory confidence in somatic inpatient care, primary care or somatic specialized clinics. In the literature study, confidence has been identified as a key finding when it comes to experiencing safety.

Mobilisation in the acute stages of stroke is a complex subject where the nurse must considerseveral confounding variables. There is an insufficient state of evidence around when andhow the first mobilisation should occur after stroke, and there is often uncertainty in thedecision making.

The aim was to describe how early mobilisation in the acute stages of stroke affects thepatient’s level of functioning.

The method used was a general literature review with an integrated analysis.

Results: 17 articles analysing the effect of early mobilisation on nursing-related outcomemeasures, published between 2015–2019, were included in the literature review. Sample,interventions and outcome measures varied between the different articles. Three of the articlesshowed results suggesting that early mobilisation could be negative for the patient’sfunctional outcome after stroke. Among the remaining articles there was an even distributionof positive effects of early mobilisation and results not showing any effect on functionaloutcome. The results of this literature review imply that early mobilisation to some extentmay contribute to improved basic functions as in managing the toilet, dressing and also moreinstrumental features as cooking and driving. Early mobilisation appears to be a safe nursingintervention in most cases, as long as the patient is considered medically stable.

The conclusion to be drawn from this literature review is that nurses, through their mainresponsibility for nursing care can influence the patient’s functional outcome through the decisions made regarding the first mobilisation in patients hit by acute stroke.

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor och var tionde kvinna förväntas att insjukna någon gång under sin livstid. Många kvinnor behöver genomgå mastektomi som en del av bröstcancerbehandling vilket kan innebära en förändrad livssituation där fysiska och psykiska konsekvenser i form av kronisk- och fantomsmärta eller depression och ångest kan upplevas. Mastektomi innebär kroppsliga förändringar som kan påverka kvinnors kroppsuppfattning. För att kunna vårda och bemöta dessa kvinnor professionellt krävs således goda kunskaper, lyhördhet och en anpassad personcentrerad omvårdnad.

Syfte: syftet var att beskriva kvinnors kroppsuppfattning efter mastektomi till följd av bröstcancer.

Metod: vald design för denna studie var en litteraturöversikt där 16 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats inkluderats. Artiklarna har analyserats genom integrerad analys.

Resultat: tre kategorier kunde identifieras: Att förlora en del av sig själv, Genom andras ögon och Vägen till acceptans. Kvinnors kroppsuppfattning förändrades efter en mastektomi där missnöje över sin egen kropp var återkommande. Brösten visade sig ha en stor betydelse för kvinnan där förlusten av dessa innebar ett lidande. Kvinnors kroppsuppfattning står i relation till omgivningen där närstående utgjorde ett betydelsefullt stöd för kvinnan. Kvinnorna upplevde svårigheter att återgå till vardagen efter mastektomin där vardagslivet begränsades på grund av negativa tankar gällande deras kroppsuppfattning. I samband med en förändrad kroppsuppfattning upplevde kvinnor sexuell dysfunktion.

Slutsats: kvinnors förändrade kroppsuppfattning efter mastektomi kunde bidra till ett fysiskt, psykiskt och emotionellt lidande för kvinnan där en negativ påverkan på identitet, femininitet och sexualitet var påtaglig. Människor i kvinnans omgivning visade sig ha stor betydelse för hennes kroppsuppfattning. Nära relationer som familj, vänner och partner kunde utgöra ett viktigt stöd för hur kvinnan hanterade den svåra tiden efter ingreppet. Brösten var av stor betydelse för kvinnan men i vilken utsträckning mastektomin påverkade kvinnan var individuell. Sjuksköterskan kan genom sitt professionella ansvar tillgodose dessa kvinnors behov av vård och stöd genom en personcentrerad omvårdnad. Det förutsätter en kunskap och förståelse för hur kvinnor som insjuknat i bröstcancer upplever tiden efter en mastektomi.

Atrial fibrillation is one of the most common heart rhythm disorders and is associated with poor quality of life and depression, and increased risks of secondary disease such as heart failure or stroke. Treatment is focused on relieving symptoms, maintaining a good quality of life, and preventing disease progression. Healthcare professionals can assist the person to regain control of the situation through personalized information. A person-centred attitude can help build a trusting care relationship, where professional guidance and emotional support can increase the ability to follow lifestyle changes and drug treatments. The purpose of this study was to highlight people's experiences of living with atrial fibrillation.

This Literature review used a method with a structured search. The literature review included 15 scientific articles, 13 articles came from searches in the PubMed and SweMed+ databases. Two articles were included by manual search. Included articles were quality reviewed, classified and analysed with an integrated analysis. The results were presented with three categories and under these a total of nine subcategories emerged.

The results showed that people with atrial fibrillation had generally lower estimated quality of life and well-being compared to the general population. Emotional stress could be experienced in conjunction with recurring episodes or failed treatments. Many had severe symptoms that led to their daily activities being interrupted. They wanted to get their care in a familiar and comfortable environment with familiar premises and medical staff, which gave them increased confidence in the care. Lack of information from the healthcare system meant that there was great uncertainty about the disease. Clear explanations of the situation provided a sense of comfort and control, which could promote a good care relationship. Many tried to find strategies to prevent and identify causes for episodes of atrial fibrillation. People experienced greater confidence in lifestyle changes and self-care in order to control the disease, compared to treatments and procedures.

The conclusion of this literature review is that people with atrial fibrillation generally had lower estimated quality of life and well-being, and experienced limitations in daily life. Many people tried to find strategies for preventing and managing episodes of atrial fibrillation, however, some strategies led to a vicious cycle with negative consequences. Persons with atrial fibrillation want information and need knowledge about the disease. It may be important that health care professionals see the person behind the disease, rather than focusing on diagnosis and treatment. Based on the person's own story, healthcare professionals can gain an understanding of the person's own experiences, wishes and needs.

Nationally, several thousands of people suffer from out-of-hospital cardiac arrest each year. In order to increase the chance of survival in these individuals, cardiac resuscitation of good quality is of the utmost importance. Since it is physically strenuous to perform cardiac resuscitation, and in some circumstances difficult to perform with maintained efficiency and quality, devices that can provide mechanical chest compressions have been developed.

Aim: The aim of the study was to investigate the results of mechanical chest compressions on out-of-hospital cardiac arrest.

Method: The study was conducted as a general literature review with an inductive approach. After quality review, a total of 16 scientific articles were included, the majority of which were quantitative studies. The articles were obtained from the PubMed and CINAHL databases. Data processing was performed on the basis of an integrated analysis where themes were identified.

Results: The integrated analysis resulted in four themes; survival, return of spontaneous circulation [ROSC], neurological function and other results. No difference was seen in survival and neurological function between mechanical chest compressions and manual chest compressions. Rather, there is a tendency towards poorer survival and poorer neurological function when using mechanical chest compressions. Otherwise, extended time to first defibrillation is noted when using mechanical chest compressions.

Conclusion: The studies reviewed showed that the use of mechanical chest compressions in out-of-hospital cardiac arrest has no apparent benefit on survival and neurological function compared to manual chest compressions.

ABSTRACT

Dementia is a national disease, it is both chronic and lifelong. There is 20 000 - 25 000 new incidences of dementia every year. Nine out of ten persons with dementia will have behavioral och psychological symptoms sometimes during the trajectory of the disease. In many cases, care for people with dementia living at home is provided by relatives and that care is seen to increase. It requires society to give these informal caregivers the support they need. The majority of informal caregivers are women. The purpose of this study was to describe the relatives´experience of caring for a relative with dementia at home. Literature review was chosen as a method to answer the purpose. Articles were searched through various databases. Sixteen articles were selected. An integrated analysis was performed to get an overview of the articles´results. Three main categories were identified from the analysis, they were “Positive experiences in caring for an relative with dementia”, “Expectations and trust towards formal care” and “Negative experiences in caring for an relative with dementia”. The result was discussed with Joyce Travelbee's nursing theory as a theoretical link. Caregivers experienced their role with mixed emotions such as self-rewarding, a sense of accomplishing something, feelings of duty, love and responsibility. Support and guidance strengthened family members in their caring role. Caregivers could have feelings of failure and worry. They were worried about a later separation from their relative and that led to many waiting to long to ask for help. Caregivers had different strategies for coping with their stress and these were a prerequisite for their relatives to continue living at home. It was important for the caregivers that they could understand their relatives´behavior and deal with them. Support, information and education were requested and a contact person was considered important. The authors of this literature review has identified the need of support as the golden thread through the caregivers experiences described by them and from were they are at the point. The advanced nurse should have a major role than they have today as the authors see it. 

Compassion fatigue (CF) is a concept that was introduced as a form of fatigue for nurses. CF develops from feeling uncomfortable for compassion to, in the worst case, transitioning to the fact that the nurse is permanently having difficulty feeling compassion. Compassion fatigue was first used in 1992 and it was described as nurses forgetting things, their attention diminished and they experienced fatigue, tiredness, anger and feeling sick. They cared less and less and, in the end, not at all.The purpose of this study was to describe the factors that can cause compassion fatigue in nurses in emergency care.The method used was a literature review. Database searches were done via PubMed, CINAHL complete and PsycINFO of which 18 articles were included in the result. This literature review used both qualitative, quantitative and mixed articles, written between 2009 and 2019.The results showed that the factors that could cause CF were socio-demographic, social, work-related, psychological and other factors such as the intake of various substances. Among these factors were stress, support from managers and coping with difficult situations, as for example, PsyCap.The conclusion was that Compassion fatigue is a common occurrence among nurses in emergency care and should be prevented in order for nurses to remain in the profession and provide good and sustainable nursing care.

The incidence of threats and violence is increasing in society. Within health care, the emergency room is the workplace where threats and violence are most common. No other workforce than nurses is more prone to being exposed to threats and violence from patients and their relatives.    

The aim of this literature review was to describe nurses’ experiences of threats and violence in the emergency room.   

The chosen method to study this was a literature review. Article searches were conducted on PubMed, Cinahl and PsycInfo, from which relevant 17 articles were identified. Through an integrated analysis, three categories were identified: threats and violence as part of daily working life, facing and managing threats and violence, and the consequences of the occurrence of threats and violence.   

The results showed that threats and violence are commonplace in emergency clinics. Nurses find it difficult to manage threats and violence in their workplace, with psychological and physical consequences. Work-related violence affected nurses both professionally and privately. It is highly likely that a large number of incidents are never reported, where threats and violence against nurses most often go unreported. Nurses describe feeling unsafe at their workplace and a large proportion of nurses indicate that they have at some point considered changing workplace due to workplace violence  

The conclusion of this study is that workplace violence is a common problem world wide that is of great importance for the mental and physical well-being of nurses. Quality of care decreases when nurses were exposed to workplace violence and therefore patient safety is threatened

Bakgrund

Ett barns död kan verka som något av det svåraste en familj skulle kunna gå igenom. Det drabbade barnets ålder och utveckling är beroende av dennes upplevelse, men även hur föräldrar och syskon agerar gentemot barnet. De drabbade barnen ges palliativ vård, vars syfte är att symtom- och smärtlindra i syfte att förbättra livskvalitet i livets slutskede. Vården anses vara lämplig för de med en allvarlig eller livshotande sjukdom och finns till för att stödja patienten och dennes familj i slutstadierna av sjukdomsförloppet. En sjuksköterskas bemötandet och agerande är även viktigt då det kommer till hur kring den drabbade och dennes familj upplever sin situation.

Syfte

Syftet var att beskriva familjers erfarenheter och upplevelser inför och i samband med sitt barns död.

Metod

För denna studie valdes litteraturöversikt som metod, där 15 artiklar av kvalitativ och kvantitativ metod användes. Artiklarna analyserades genom en integrerad analys.

Resultat

Hur en familj upplever sitt barns förestående död och död beror på erfarenheter och åsikter om hur ett liv definieras. Kommunikation visade sig var en bärande pelare både i förhållande till vården, men även det sjuka barnet. Föräldrars delaktighet i stora beslut hade betydelse för upplevelsen, så även vårdplatsen, oavsett om den var i hemmet eller på sjukhus. Familjernas känslor var en stor del av upplevelsen där två återkommande känslor var rädsla och hopp.

Slutsats

En viktig slutsats är att alla familjer upplever sitt barns förestående död på olika sätt och behöver stöd på olika sätt. Öppenhet och ärlighet visade sig var bärande komponenter för att kunna möta familjerna i dessa svåra situationer. Fokus bör ligga på bemötande där båda parter ska vara delaktiga och har en möjlighet att känna sig delaktiga

Background: Patients are spending more time at the emergency department in 2018 compared to the previous year. They are often left alone for many hours while waiting for treatment or care. A lack of communication and information between healthcare professionals and patients might affect the patient's experience of the stay at the emergency department.

The aim of the study was to describe patients’ experience of communication and information during a visit at the emergency department.

The method used was a general literature review of both quantitative and qualitative articles. Sixteen articles were included. A content analysis was performed, including identifying meaning units, coding and synthesizing the content into categories.

Results: Three main categories emerged: Experience of the organization, experience of the care environment and experience of the care relationship. Patients were in need of clearer information about the expected course of events and management. Also lack of communication such as updating of waiting times, examinations and test results were identified. The patients wanted more frequently interactions with the healthcare staff and could endure the waiting times if only they were given information about the delays.

Conclusion: Patients might feel abandoned and forgotten at the emergency department. To use a person-centered care at an emergency department is a challenge, even if the need exists. An improved communication between nursing staff and patients might affect the patient's experience of emergency care in an already vulnerable situation.

Bakgrund

Sömn är elementärt för alla människor och en viktig del i tillfrisknandet hos patienter. Brist på sömn har bevisade negativa effekter på hälsan, på kort och lång sikt. Det innebär många gånger stora svårigheter för patienter att sova på sjukhus. Patienters upplevelse av sömn på sjukhus beskrivs ofta som dålig, otillfredsställande och fragmenterad. Med stöd av sjukvårdspersonalens och patienters uppfattningar om vilka faktorer som påverkar sömnen kan vårdmiljön på sjukhus utvecklas och förbättras.

Syfte 

Att belysa faktorer i vårdmiljön som kan påverka patienters sömn på sjukhus.

Metod 

Designen som valdes till studien var en litteraturöversikt. Systematiska databassökningar i PubMed och CINAHL samt manuella sökningar. Totalt 15 vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades, efter noggrann granskning. De var baserade på såväl kvantitativa som kvalitativa studier. Datan analyserades utifrån metoden integrerad analys.

Resultat

Resultatet av litteraturöversikten visade att miljöfaktorer som ljud, ljus, rumstemperatur, komfort och antalet patienter per sal kunde störa patienternas sömn. Omvårdnadsåtgärder, däribland kontroll av vitalparametrar och blodprovstagning, påverkade också sömnen på sjukhus.

Slutsats

Faktorer i omgivningen samt omvårdnaden inverkade negativt på patienternas sömn på sjukhus. Fler studier gällande vilka faktorer som påverkarsömnen efterfrågas, i såväl positiv som negativ riktning. Denna kunskap kan ligga till grund för utformningen av en mer hälsofrämjande vårdmiljö som främjar sömnen för patienter på sjukhus.

Hjärt- och kärlsjukdomar fortsätter att vara en av de främsta dödsorsakerna i världen. Akut koronart syndrom (AKS) drabbar såväl yngre som äldre, kvinnor som män och personer ur alla samhällsgrupper. Att drabbas av sjukdom är en individuell och personlig upplevelse vilket vården bör ta hänsyn till i mötet med varje enskild patient.

Syftet var att beskriva patienters symtom vid insjuknande i akut koronart syndrom.

Metoden som valdes var litteraturöversikt. En litteraturöversikt ger möjligheten att belysa och beskriva redan existerande forskning. Sökningarna gjordes via databaserna PubMed och CINAHL vilket resulterade i 17 inkluderade artiklar. Dataanalysen genomfördes med integrativ analys.

Resultatet påvisade stor variation i insjuknandet i AKS men också flertalet likheter. Det vanligaste symtomet var bröstsmärta eller obehag i bröstet för samtliga patientgrupper. Majoriteten av patienter upplevde minst ett prodromalsymtom. Den genomsnittliga symtombördan för samtliga AKS-diagnoser var mellan fem till sex symtom. Likheter framkom också vid flertalet analyser av symtomkluster, såväl vid analys av en bred population som inom specifika samhällsgrupper. Samtidigt fanns tydliga skillnader mellan olika samhällsgrupper me avseende på kön, ålder, komorbiditet, socioekonomisk status samt etnisk och kulturell tillhörighet. Tydliga skillnader kunde också observeras vid jämförelse av insjuknande i IAP, NSTEMI och STEMI.

Slutsats: Tydliga skillnader såväl som stora likheter förekommer vid insjuknande i AKS mellan olika samhällsgrupper. För att förbättra möjligheten att göra liknande jämförelse och öka generaliserbarheten behöver standardisering ske gällande datainsamlingen av symtom. En standardisering av datainsamlingen skulle ge förbättrade förutsättningar att dra slutsatser kring insjuknandet i AKS för att kunna erbjuda personer en personcentrerad vård.

Bakgrund

Redan som spädbarn har människan ett behov av omtanke, empati och närhet för att skapa en tillit till sin omgivning. Massage, terapeutisk, taktil och affektiv beröring har nyttjats som ett komplement till ordinarie läkemedelsbehandling med syfte att lindra psykisk och fysisk smärta. Beröring påverkar individer på olika sätt beroende på tidigare erfarenhet, sjukdomsbild eller självkänsla. Beröring har som egenskap att få en person att känna sig betydelsefull och bekräftad men kan även leda till det motsatta.

Syfte

Syftet var att belysa patientens upplevelse och erfarenhet av beröring i vården.

Metod

Litteraturöversikt uppbyggd på 15 vetenskapliga artiklar. Artiklar valdes från databaser PubMed, CINAHL och PsycINFO. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades, sammanställdes i en matris och analyserades. Alla inkluderade artiklar svarade på studiens syfte och utvärderades med utgångspunkt i Margareta Anderssons förklaring av begreppet integritet.

Resultat

Resultatet visade att beröring optimerade patientens psykiska och fysiska välmående och skapade ett starkare band mellan vårdgivare och vårdtagare. Dessutom upplevde en del patienter en existentiell närvaro vid beröring. Negativa upplevelser uppstod då sjukvårdaren uppvisade bristfällig kunskap, dåligt bemötande och svag närvaro i samband med att beröring gavs. Beroende på vart på kroppen, av vem och på vilket sätt som beröringen gavs kunde detta påverka patientens upplevelse. Vidare speglade resultatet att patienter med psykisk sjukdom i högre grad upplevde beröring som negativ.

Slutsats

Beröring gav huvudsakligen positiva upplevelser, men även negativa upplevelser för patienten. Det finns ingen enkel förklaring till vilka patienter som upplever beröring positivt och vilka som uppfattar beröring negativt, alla patienter är unika. Däremot kan sjuksköterskan genom kommunikation, respekt och engagemang påverka patientens upplevelse av beröring.